Beach smells 2011!

Ett stort gäng av YouTubes manliga parfymnördar har gått ihop i någon slags summer scents extravaganza där de väljer årets bästa sommardofter. Blev såklart avis och tänker därför göra samma sak, fast här på bloggy och på egen hand pga har ju ingen att kollaborera med *eremit*. Here goes:

POJKFRÖKENS BEACH SCENTS OF 2011!!!!!!!!!!!

Okej. Alltså problemet med sommardofter är att de kräver en definiering av "sommar", dvs vad gör de somriga eller vad får de att upplevas som somriga? I YouTube-recensionerna är det tydligt att de flesta utgår från ett mycket varmt och soligt strandväder, kanske för att de flesta av dem som recenserar bor i varma amerikanska delstater. Här i La Suede är det inte lika självklart att en sommardoft är lika med en lätt och frisk akvatisk parfym eller en klassisk citruscologne. Vårt väder är ju lite sisådär och inte direkt som i Albuquerque (tack och lov). Därför kan en doft som inte nödvändigtvis är särskilt "fräsch", men som i sig kräver ett varmare väder, eller rättare sagt en svettigare hud för att komma till sin fulla rätt, vara den bästa sommardoften.

Praktexemplet på en sådan parfym är Etros "Messe de Minuit". En riktig gothdoft av bivax, honung, rökelse, trä och mysk, som direkt för tankarna till romersk-katolsk katedral, en pågående mässa med brinnande ljus och egentligen inte alls någon sommar. Men det är när huden blir riktigt uppvärmd som all färg kommer fram i den här doften som annars ganska snabbt övergår i slocknade stearinljus i en stängd, dammig vanlig svennekyrka som man blivit inlåst i.

Om man jämför Messe de Minuit med till exempel Penhaligon's "Sartorial", en liknande doft av samma parfymör (den högproduktive Bertrand Duchafour som typ är helkåt på att göra mustiga dofter som de här, vilket vi älskar honom för), så märker man skillnaden. Sartorial, som har en gedigen läderbas (tanken är att den ska lukta som hos en skräddare på Savile Row), har inte alls samma behov av kroppsvärmen, den kör sitt rejs ändå, vare sig man vill eller inte. Därför väljer jag Messe de Minuit som min bästa sommardoft! Eller om det kanske är Messe de Minuit som väljer sommaren som sin årstid, I dunno.

Mitt andra parfymval denna sommar måste bli Maison Martin Margielas "L'eau". Eller rättare sagt [untitled] l'eau, för den är så extremt hipp att den inte heter någonting. Margiela är ju the essence of södermalmshipster och den förra parfymen som de lanserade (som "bara" hette [untitled]) var så dödligt trist  att jag inte har brytt mig om att ta reda på mer om den här nya (beskriven som "en lättare version" av den första, man ba men bitch please?). Blev dock överöst med prover av den i Skottland och l'eau luktar ca inte alls lika kvalmigt som den första, utan är helt dominerad av doften av klippt gräs, spearmint och citrus. Just det! Det är det där med gräset som gör den intressant, och i kombination med minten så blir det både lite fotbollsplan-/tuggummikänsla och lite mojito/mint julep.

Jag kan verkligen känna hur RÄTT den här parfymen är rent stilmässigt, så REN men lagom vass i sin gräsnot, very F12:s terass. Ni fattar. Men ändå inte så överdrivet stiff att den blir obärbar (hej Byredos Blanche och Cleans Fresh Laundry!), tvärtom, den är både moderätt OCH avslappnad och kul att umgås med. Som när man går på fest hemma hos folk från Konstfack och efter odrägligt minglande hittar fram till de trevliga tjejerna och ba MEN FINALLY.

Min tredje favorit den här sommaren (pga att jag just fått upp ögonen för den och därför od:ar den as we speak) är Voyage d'Hermès från, ja just det, Hermès. Alltid detta Hermès, alla pojkfröknars och posh tantys favoritmodehus! VdH kom ut förra året och jag har undvikit att lukta på den här pga...jag vet inte? Lathet, dumhet, whatever. Kanske för att den ser rätt jobbig ut i sin töntiga sadelskodesignade flaska?

MEN SÅ FEL JAG HADE! Voyage d'Hermès är gjord av Hermès husnäsa Jean Claude Ellena, parfymguru extraordinaire, och har man luktat sig igenom hans produktion tidigare så känner man _omedelbart_ efter första sprutet Voyage vem som ligger bakom den. Det som jag trodde var en ointressant citrus-green, visar sig vara en starkt pepprig och te-aktig liten goding.&Tammans med vit mysk och diverse kryddor, inte minst ingefära, som vi ju LÖÖÖVES. Allt är very e och very Hermès. Lite som om man tagit en skitsnygg men blåst och stillös sportkill(citruscolognen), stoppat in honom i en high class extreme makeovermaskin a la professor althazar (aka J C Ellena), sett homom cirkulera omkring i alla rör och till sist komma ut i andra ändan med samma gorgeous utseende, men nu med ett IQ att tala om, en fab linnekostym samt villighet att tillfredsställa alla dina såväl världsliga som kroppsliga behov. Så luktar Voyage d'Hermès.

Egentligen har jag SÅ många fler jag vill välja, men det får bli de här tre i år. Bubblaren, som jag inte fått chansen att lukta på ÄNNU pga den är så otroligt sprillans ny, är Providence Perfumes all the way through ekologiska nya parfym Eva Luna, som ska lukta nyupplockad morot, alltså DÖR av härligt det låter? Återkommer om denna så snart jag fått fatt i samples.