Pojkfröken

Jävla torris!

2012-02-19T19:57:00.000+01:00

Kan vi ta ett snack om det här med torr hud? Ok? Ok. Hur mycket parfym man än har på sig mår man "sisådär" bra om man har sprucken hud/läppar/naglar. Själv har jag världens torraste hud. Som fnöske, I tell you. Den här årstiden är som en långdragen tortyr för min stackars kropp och jag gissar att många av er har samma problem. Det kliar och flagnar och spricker så fort man glömmer bort att återfukta vid minsta lilla tillfälle. Tänkte därför tipsa om några produkter som jag genom x antal år som torris har upptäckt är de bästa, åtminstone på mig. Har dock medvetet lämnat ute återfuktande ansiktskrämer då ansiktshud är en liten vetenskap i sig och produktvalet väldigt beroende på hudtyp i övrigt osv osv. So here goes:

1. Clarins - Crème Jeunesse des Mains

En stapelvara i maison Pojkfröken sedan många år tillbaka. Clarins klassiska handkräm luktar svagt av citron och ylang, inte alls särskilt olik L'Artisan Parfumeurs numera slutproducerade parfym Vanilia. På ett oslagbart sätt försvinner den in i huden och gör nagelbanden immaculate som på en liten bortskämd adelsfröken. Värd varenda jävla penny och inte så dyr om man passar på att bunkra under kampanjer och på tax free. Sajten Escentual säljer också Clarins produkter för oslagbara priser.

2. Jean Paul Gaultier - Monsieur Lip Balm

There are no such things as "manliga" hudvårdsprodukter, allt är bara marknadsföringsknep för att få könsängsliga heteron att våga köpa grooming utan att känna sig kastrerade. Men, det hindrar oss inte från att älska vissa av produkterna som säljs "pour homme", t ex detta alltigenom fantastiska läppbalsam från Jean Paul Gaultier. Believe me, jag har provat MÅNGA läppbalsam och det här slår de flesta. Dessutom är det så snyggt paketerat i sitt bakelitsvarta läppstiftsfodral. Finns i ett antal hudnära färger som får läpparna att se mer naturliga ut snarare än blåfrusna och allmänt spräckliga. Finns på stora varuhus och välsorterade hudvårdsbutiker.

3. Burt's Bees - Coconut Foot Creme

Burt's Bees är ett amerikanskt hudvårdsmärke som äntligen kommit till detta avlånga land. Som namnet hintar handlar det om "naturliga" produkter som alla på ett eller annat vis anknyter/innehåller bivax, honung eller dylikt. Det finns flera produkter från Burt's jag egentligen vill tipsa om, som t ex "Farmer's rescue", en extremt fet handkräm perfekt innan och efter vintriga utomhusaktiviteter typ skidåkning/långpromenader. Eller deras kylande läppbalsam med mentol, detta passar dock mer på sommaren. Den bästa produkten är dock fotkrämen, som ser ut som gulbrunt, eh, snor? Men är rena frälsningen för fötterna och luktar mentol och kokos på det mest ljuvliga sätt. Jag jagade fotkrämer i 15 år utan att hitta någon som "funkar", sen kom Burt's. Mina små fossingar skrattar medan jag skriver det här, så glada är de! Finns på bland annat Kronans Droghandel.

4. The Body Shop - Body Butter, valfri doft

Alla har väl provat dessa? Jag har betat mig igenom varenda jävla version och tröttnat på lukterna en efter en. Kvarstår dock det faktum att de funkar bättre än någon annan kroppssmörsliknande produkt out there. De är det enda som gör att min hud inte blir narig som ett sandpapper under vintern. Finns egentligen inget mer att säga. För de som har svårt för de "pikanta" dofterna finns alltid shea och oliv, båda med en något mer diskret doftsättning. Säljs på Body Shop (duh!).

5. Nuxe - Huile Prodigieuse

Sist men inte minst, the creme de la creme of alla hudvårdande produkter, oljan från Nuxe! Skitdyr!! Men fungerar som värsta trolldrycken. Alltså man dricker inte trolldrycken utan har den på sig. Var som helst, på händer, kropp, ansikte, hår, i badvatten, you name it. Jag kan egentligen inte beskriva exakt hur kåt jag är på denna torrolja som genom ren magi förvandlar den tråkigaste vinterhy till baby smooth velvet skin. Den är inte bara en olja, den är en antideppmedicin för nedstämd hud och hår. Nuxe säljer den här även som "Huile Or" med guldpartiklar i, men obs att den inte är i närheten av lika bra. Plus att man får guldglitter överallt. Nej, den klassiska är det som gäller. Skulle överleva en hel jävla istid bara jag hade ett lager av Nuxe!

Anyhows, för den som undrar vart parfymskolan tog vägen så har jag inte glömt bort den. Har varit occupied away from keyboard, men snart ska jag väl kunna lämna sådana värdlsligheter och återgå till manisk blogging igen!

L'Heure Bleue fyller 100 - en blogg om Hälsingland, häxor och högborgerlighet

2012-01-21T22:51:00.006+01:00

I det urnordiska eposet Völuspa finns berättelsen om nornorna. Nornorna var ödesgudinnor som spann livets trådar nedanför världsträdet Yggdrasil. De vattnade trädet så att det inte skulle dö ut och de visste allt, avgjorde alltets framtid med sina trådar. De tre nornorna representerade det som varit, det som är och det som ska komma. Myten om tre dramatiska kvinnofigurer med tiden i sina händer återkommer om och om igen i litteratur och konst, till exempel i de tre häxorna hos Shakespeares Macbeth. De gör sig också utmärkt som förkroppsliganden av tre av historiens mest mytomspunna parfymer - L'Heure Bleue, Mitsouko och Shalimar.

Det är nu exakt hundra år sedan Jacques Guerlain presenterade sitt mästerverk L'Heure Bleue. 1912. Sju år därefter lanserade han Mitsouko och ytterligare sex år senare Shalimar. L'Heure Bleue var en vemodig skildring av dåtidens Paris, Mitsouko en festlig hyllning till freden efter det stora krig som just avslutats (dock rådde brist på glas och pengar så parfymen fick säljas i L'Heure Bleues återanvända flaska). Den dekadenta Shalimar skulle vara en lyxaccessoar som skulle få folk att tänka på annat än den finansiella depression som stod för dörren. På så sätt representerar de tre parfymerna sin specifika tid och ett specifikt tidsperspektiv. Precis som nornorna har de med sina olika infallsvinklar på livet delat tiden mellan sig - L'Heure Bleue är det som varit, Mitsouko det som är och Shalimar det som ska komma.

L'Heure Bleue är den svåraste av de tre att ta till sig. Utan tvekan. Den är också den som är mest daterad. Fast vad säger jag, den ska ju vara nostalgisk! Inte konstigt att den är daterad då. Dessutom är den också den mest välkomponerade av parfymerna. Doftnoterna är genialt sammanfogade i en unik helhet. L'Heure Bleue består av en redig mängd olika blomnoter, som om man läste dem på en lista skulle framstå som ett gytter helt omöjligt att få ihop till något vettigt. Men så är inte fallet. Trolleriet som den shakespearianska macbethhäxan i L'Heure Bleue har rört ihop av alla blommor, är ett märkligt gourmandackord. Simsalabim, en marsipanliknande pralin! Ingen vet hur det gick till, men plötsligt sitter man där med handen i pralinburken och njuter lite förvånat. Det påstås att det är kombinationen nejlika, viol och apelsinblom som gör det, men vad vet folk om det. Det kan lika gärna vara häxkonst.

Blå timmen

Däremot är nejlika, viol och apelsinblom närvarande i L'Heure Bleue, särskilt viol. Jasmin och ros finns där också. Den spöklika irisroten ger doften den där sekelskiftes-emo "blå timmen"-karaktären. Och jag skulle kunna gissa mig till att det finns heliotrop i den as well, som lyfter doften en aning och bidrar till att den söta godiseffekten inte blir FÖR tung. Sammantaget är det såhär jag tänker mig att en högborgerlig stadsvåning doftade runt 1912 - dyr tysk marsipan i en kristallskål, tillbakahållen ångest i luften och blombuketter som stått framme alldeles för länge på en jugendpiedestal.

Målades 1912. Av Gustav Klimt förstås.

L'Heure Bleue passar för tillfällen som kräver melankoli med stil. Långa kvällspromenader, passionsspel, poesiskrivande och lågmälda förtroliga samtal med nära vänner. L'Heure Bleue är en doft som gjord för den vid tidpunkten för lanseringen så populära freudianska analyssoffan. Till skillnad från sina yngre systrar Mitsouko och Shalimar, ger L'Heure Bleue inget utrymme för lättsamhet och tjosanhejsan. Möjligen får man bjuda upp henne på en stram tedans. Och man kommer verkligen inte undan sina tycka-synd-om-sig-själv-tankar med den här doften, tvärtom måste man embracea dem och bara vältra sig i självömkan. Och det behöver man ju faktiskt få göra ibland! Caroline Hainer beskriver det mycket bra här.

Sjönk 1912

Det är hisnande att tänka på allt som hänt under tiden som L'Heure Bleue varit med. Alla skiftande modeepoker, finanskriser och dofttrender, allt har den stått emot. Och tänk alla människor som har burit den. Kanske bar några damer med känsla för det allra senaste L'Heure Bleue ombord på Titanic? Eller under de olympiska spelen på Stadion i Stockholm? För övrigt är båda de dominerande blommorna i parfymen, viol och nejlika, so very hot right now i parfymsvängen. Antagligen kommer massmarknaden explodera med violer i år och/eller nästa år. Det är som att L'Heure Bleue har spunnit in sig själv i en ny livstråd och därmed säkrat sin framtid ytterligare en period. Jag skulle inte bli förvånad om den fortfarande står på butikshyllorna år 2112.

Norna

Slutligen - är det inte bedårande att det från Hälsingland och uppåt, långt in i skogen, finns en liten och mycket mycket sällsynt orkidé. Den växer i mörka skogspartier, ofta ensam och beskrivs som "missgynnad" av klimatet den är satt att leva i. Den har fått namnet Norna och lär ha en svag, men mycket förtjusande blomdoft, med dragning åt karamell. Kände Jacques Guerlain till det?

Parfym - grundkursen, del 6

2012-01-15T17:46:00.005+01:00

Idag tar vi paus från parfymtillverkning och storpolitik och kollar istället på mer handfasta användartips! Detta på allmän begäran från mina lööövely läsare. Feel free att maila önskemål även fortsättningsvis. Jag svarar på ca alla mail, antingen via blogginlägg eller in private till dig direkt.

Så. Att välja och köpa en parfym. Sounds like a piece of cake, men tro mig, det är det inte. Eller det vet ni ju redan. Att hitta en bra parfym är lika svårt som att hitta ett par välsittande par jeans - så gott som omöjligt. Och när man står där och ba "den här! this! this is the one!" så kommer man hem och ba "wtf?" två dagar senare. Här kommer därför några råd om hur man kan gå tillväga.

How to not test perfumes

Det första rådet är väl detta med antalet. Se din parfymsamling som en garderob. Du skulle antagligen inte hålla dig med bara ett par byxor, eller en skjorta, eller vad du nu har på dig. Du vill nog ha några olika att växla mellan. För din egen och för din omgivnings skull. För olika tillfällen och årstider. Med det sagt behöver du inte ha hur många som helst (om man inte är sjuklig hoarder som t ex jag). Men believe me, du vill inte bli ett med en parfym, så att folk omkring dig ba "jaha, där kommer Le Mâle gående! Och där sitter Flowerbomb och fikar!" Big no-no.

Så, så, så, det räcker nu!

En risk med att ha samma parfym för ofta är också att du förr eller senare börjar bli immun, anosmisk, för just den lukten. Konsekvensen kan bli att du har på dig way too much, bara för att du själv ska känna lukten. Och alla andra lär börja hata dig för't. En annan risk, för de som är ute i dejtsvängen, är att du av en slump råkar ha samma doft som din dejts ex. Och tro mig, detta kan stjälpa ett helt intryck. Om du skiftar mellan olika minimerar du den risken iallafall litegrann.

"Är det en Le Male du har i fickan eller är du bara glad att se mig?" Parfym på dejt = känsligt ämne.

En rekommendation är att ha åtminstone tre parfymer. Först och främst en vardagsparfym samt en festparfym. Typ. Vi skulle också kunna kalla dem en dags- och en kvällsdoft. Eller en casual och en formal. En diskret och en högljudd. Vilket du vill. Två kontrasterande dofter som passar olika typer av sammanhang, beroende på vad du nu gör om dagarna och kvällarna. I min egen parfymgarderob är till exempel Voyage d'Hermès en typisk lättsam dag- och jobbdoft som antagligen inte kan störa ens den känsligaste. Och Vétiver Tonka, en annan utsökt men lite mer "va-va-voom" doft från Hermès, tycker jag passar för mina kvällsaktiviteter typ fest/konserter etc. Båda f.ö. helt unisexa och heta tips för er som letar efter något nytt *jätteopartisk*.

Vétiver Tonka. Vaniljnötig semigourmand for those special occasions. Löve it.

Den tredje doften då. Well, här kommer vi in på det som kallas signaturdoft. Precis som kläderna du väljer antagligen påverkar din stämning/humör/självförtroende kan en parfym göra samma sak. Jag har till exempel vissa "power suits" som jag ba klär på mig när jag behöver göra påfrestande saker på jobbet pga känner mig stärkt, snygg och bossy då. Krydda denna outfit med en signaturdoft as well! En power scent, eller en confidence scent! En parfym som du kan luta dig tillbaka på, få energi från och ba ta ett par djupa andetag innan du ska hålla tal eller kicka lite röv. En doft som gör mer för dig än luktar gott. För mig personligen är Sycomore från Chanel the comfort scent nummer ett.

My comfort scent. My signature. My precious.

Anledningen till att signaturdoften inte bör vara samma som någon av de andra två är att du då riskerar att tröttna på den. Spara din signature scent för special occasions. Do not wear it out.

Okej, men hur HITTAR man då sina dofter? Först och främst: köp ALDRIG på impuls. Gå aldrig på expediters tjat om vad som är populärt osv. En bra parfymexpedit frågar vad du gillar och visar dig sedan ett antal olika förslag utifrån detta som du får lukta på, prova och helst även få prov på med dig hem. Av någon okänd anledning är svenska butiker extremt restriktiva med att ge ut parfymprover, såvida du inte köper något. I andra länder kan du bara gå in och be om att få prov och det är typ aldrig några problem. De enda butiker där det överhuvudtaget är möjligt i Stockholm, som jag känner till, är NK och COW. Och enbart om du hamnat hos "rätt" expedit.

Parfymprofessorn Roja Doves fabulous butik på Harrod's. Bra ställe för de som vill prova sig fram.

Prova därefter de parfymer du gillar vid minst TRE olika tillfällen. Var för sig, aldrig att du provar de tillsammans, typ en på varje arm när du passerar dem i butiken. Bättre att köra en all over och ha den på under en hel dag. Notera skiftningar mellan topp-, hjärt- och basnoter. Känn efter vilka spontana tanker och associationer du får av doften. Inte alltför sällan ändras omdömet efter ett par testtillfällen, that is why MINST tre tillfällen är att rekommendera.

Place Vendôme. Den perfekta utgångspunkten för den som vill parfymshoppa i Paris.

Eftersom det är svårt att få prover i butik är ett hett tips att ta till internet. Detta även utifrån att de flesta parfymer faktiskt inte heller går att få tag på i Sverige. De flesta parfymhus är generösa med att ge ut prover om man mailar till dem och typ skriver att man inte bor nära någon av deras butiker men är superintresserad av att prova dem. Believe me, jag har provat. Lätt att de kan skicka hem typ hela deras sortiment! Om inte det funkar, gå till någon av parfymshopparna som säljer prover för billig penning. Jag har lagt till en flik på bloggens hemsida med länkar till de nätbutiker jag själv använder mig av och som inte har strulat någon gång. Där finns bland annat Aus Liebe zum Duft, en tysk site med stort utbud nischparfymer, men som även säljer samples utan att du behöver köpa någon flaska. De kostar rätt mycket (typ 4-5 euro per styck) men är å andra sidan stora. Köper du en flaska från sidan får du massor med samples for free, utifrån dina egna önskemål på vad du vill ha. Detta är lätt en av de bästa nätbutikerna för parfym! Fördelen är också att den ligger inom EU och du riskerar därför inte en massa påslag i tullen. Att köpa från USA kan bli dyrt i slutändan, trust me.

Om ändå vill gå till staterna är den bästa sampleshopen den hos Luckyscent. Proverna är billiga (3 dollars), men små. Utöver den finns även parfymnördarnas nördiga nördsida The Perfumed Court, där du kan få tag på vad som helst i vilken storlek som helst och för vilket pris som helst också. Typ. Du kan där också påverka vilken typ av flaska/rör du vill ha provet i. Glas är bättre än plast vad gäller hållbarheten på parfymen till exempel. Men dyrare.

Luckyscents butik "The Scent Bar" i Los Angeles. Sample heaven!

Ett annat hett tips för att välja parfym är att läsa andras recensioner av doften. Gå in på de stora parfymforumen Basenotes och Fragrantica och leta rätt på parfymen där. Läs ett urval av de positiva och de negativa recensionerna, så får du en bra bild. Ett sista tips är att införskaffa Luca Turins och Tania Sanchez "The Guide", en helig parfymbibel för de flesta parfumistas, som listar ett par tusen olika dofter med helt hilarious witty och ofta elaka recensioner. Hilarious att läsa även för de som inte är helt nere med parfym, intygar min kille hära.

That's it för den här gången. Nästa del i parfymskolan fortsätter med handfasta användartips. Då om hur man bär parfym, hur mycket ska man ta, var ska man spruta, om "summer editions", relaterade produkter typ badtvålar med mera.

Parfym - grundkursen, del 5

2012-01-09T20:34:00.005+01:00

Pubertetsdoften vi minns - or do we?

Back to shool, mina små fumeheads! Ny termin osv, och det känns som att vi här på parfymskolan behöver titta lite på detta med omformuleringar, patent, parfymföretagande och the politics of perfume, eller hur? *nyexad entusiastisk samhällslärare*

De flesta förstår nog att parfymer som funnits sedan typ 20-talet inte luktar tillnärmelsevis på samma sätt idag som de gjorde vid lanseringen. Råvaror blir förbjudna att använda (diverse djurkörtlar, utrotningshotade växter, ämnen som visar sig vara cancerframkallande eller ngt annat trevligt), trender kommer och går (hej alla skrikiga 80-talsparfymer som idag är mer återhållsamt 2000-talsanpassade) med mera. Att parfymer som tillverkades för bara fem år sedan kan lukta helt annorlunda idag är kanske däremot inte lika känt.

Myskhjorten får numera ha sina testikelkörtlar i fred

En vanlig anledning till omformuleringarna är att någon råvara blivit för dyr (hej iris!). Då kan man göra på två sätt: antingen minska koncentrationen på det som är dyrt, dvs spä ut parfymen, eller sätta en bunt kemister på att hitta syntetiska alternativ. De stora parfymtillverkarna som ni kanske minns namnen på (IFF, Symrise, Givaudan, Firmenich och Takasago) lägger ner OFANTLIGT mycket pengar på detta, eftersom de syntetiska alternativ de tillverkar också kan patenteras och bringa in enorma mängder med cash på sikt. Plus att det är vad parfymörer gör helt enkelt. Grejar med molekyler.

En bra parfymör kan numera kopiera vilken parfym och vilket råvarumaterial som helst om man ger personen några dagar att nörda sig in private med molekylerna. Parfymören använder sig då av diverse professor-Balthazar-maskiner som man i princip häller parfymen man vill kopiera i ena ändan på och så i andra ändan kommer det ut ett papper på exakt vilka ämnen som ingår i den. En typ av maskin kan till och med separera samtliga molekyler i den doft man hällde i och sortera dem var för sig samt i molekylär densitet/vikt. Resultatet blir att de olika noterna kommer ut var för sig i andra änden, som en leksaksparad i tomtens verkstad typ. Eller som en symfoni spelad ett instrument i taget.

Balthazar och hans maskin - skulle ha tjänat storkovan som parfymföretagare

Det säger sig självt att om någon tillverkat dessa mad-scientist-machines, så måste det finnas big business i att plagiera och mixtra med tillgängliga parfymrecept. Ta en högstadieklassiker som Diors Fahrenheit. Den som föddes under slutet av 70-talet vet GARANTERAT hur denna parfym, lanserad 1988, luktar. Genom diverse dåliga minnen från omklädningsrum, fulhångel med moppekillar and what not. Gå ner på stan och prova den idag. Antagligen kommer du ba *hmm den luktar ju inte alls så illa som jag minns den*. Anledningen? Det är en annan parfym. Ett annat extremexempel är Diors Diorissimo. Också en annan parfym, omformulerad hur många gånger som helst.

Re-re-re-re-re-re-re-reformulerad liljekonvaljdoft

Men alltså får man göra så? Sälja nya parfymer under redan tagna parfymnamn??? Svar ja. Detta hänger ihop med de olika patenten, som i sämsta fall är tagna på doft, flaska och namn var för sig, med olika rättighetsinnehavare. Här verkar Dior har drabbats extra illa på senare år. Namnen och flaskorna till Diors parfymer är registrerade varumärken under företaget Dior, medan många parfymer, som Fahrenheit, är patenterade av den enskilde parfymören alternativt av parfymföretaget som parfymören jobbat för (ni minns dem: IFF, Symrise, osv). Därmed tillfaller slutprodukten inte Dior. Så vad gör de för att få rätten på sin sida? Hittar på en ny parfym, som i bästa fall liknar originalet litegrann, tar ett nytt patent på denna produkt och stoppar den i den gamla flaskan. Parfymföretaget/parfymören kan inte hindra dem från att göra detta eftersom Dior äger flaskan och namnet och vips har man säkrat ägandeskapet och inkomsterna!

Ur businessynpunkt är det imponerande smart. Som att lyckas med att sälja skivor av Madonna, fast med en illa dold druga som sjunger hennes covers, och ba "nej vi har inte ändrat något, det är samma gamla Madonna". Utan att vare sig Madonna själv eller de som köper skivorna kan göra något. Nackdelen är såklart att en del av parfymskapandet som var artisteri går förlorat. Enskilda parfymörer tvingas arbeta till designföretagens villkor, istället för parfymtillverkarnas eller sina egna. Trycket på att sälja mer, och därmed producera mer slätstrukna dofter i allt högre omfattning ökar. Det lanseras tiotals nya parfymer DAGLIGEN, som till 99% luktar nästan likadant. Ändå blir konkurrensen mellan designföretagen mindre och mindre genom uppköp, så egentligen har det ingen betydelse vilken parfym du köper heller, pengarna hamnar i samma ficka i vilekt fall. LVMH äger t ex så gott som alla parfymtillverkande designföretag idag, inklusive Marc Jacobs, Guerlain, Dior, Donna Karan, Givenchy, Kenzo, Acqua di Parma, osv osv osv. De äger även världsledande parfymbutikskedjan Sephora (som Kicks fast i USA, Frankrike och andra länder)och varuhuskedjan Bon Marché, för att ta några exempel. Go figure.

Madonna - vi svär att vi absolut inte ändrat på någonting i bilden

Ungefär här kommer det som kommit att gå under namnet nischparfymeri in. Autonoma parfymörer bildar firma och säljer sina parfymer på egen hand, till varierande resultat (men ofta väldigt bra och åtminstone väldigt "intressanta"). Det ger parfymörerna större frihet att gå crazy med sina produkter, men betydligt svårare att nå ut till eventuella kunder och att få tag i råvarumaterial till rimligt pris. Nackdelen blir därför att de kan vara assvåra att få tag i och skitdyra. Hit hör även subgruppen av så kallade "natural perfumers", som tillverkar parfym helt utifrån naturliga råvaror istället för syntetiska (dock ej ekologiska, eftersom det tyvärr typ är praktiskt omöjligt att fullfölja en komplett ekologisk råvaruprocess för parfym i dagsläget).

Många parfymnördar går igenom en fas av snobberi när det gäller nisch. "Designparfym är fult, nisch är fint, bla bla bla." Det är ju so very naivt. Nästan alla stora designhus har idag en särskild "nischlinje" med mer kostsamma/avantgarde dofter, precis som många märken som själva titulerar sig nisch ofta är mer slätstrukna än storföretagarna i sina produkter (hej Byredo!). Ta till exempel Guerlains linje L'Art et la Matière eller Chanels Les Exclusifs. Vilka underverk det finns där! Just tack vare sin storhet som underlättar inköp av råvaror och annat. Plus att de har råd att ta en förlustaffär, vilket sällan små parfymföretag har, om de inte ägs av parfymvärldens stenrikaste arvtagare förstås (hej By Kilian och Parfums de Nicolai!).

Olivier Polges fantastiska Dior Homme - här i den ursprungliga flaskan signerad Hedi Slimane

Kontentan av detta är väl att hittar du en parfym du gillar väldigt mycket: hamstra! För du vet aldrig när den slutar säljas eller omformuleras bortom all igenkännedom. Ett nyligt exempel är Diors (igen! vilket sammanträffande!) Dior Homme, en FANTASTISK unisex lavendel/iris-historia från 2007 som förra året ersattes av en huvudvärksframkallande katastrof. I det fallet handlade omformuleringen både om övertagande av patent från parfymören Olivier Polge och om att minska den höga koncentrationen irisrot, som är svindyrt att köpa in. Som tur är ändrade man flaskan i samband med omformuleringen, vilket borde göras oftare (så man slipper nörda in sig helt med att läsa serienummer o dyl).

För den som vill läsa mer om den intriganta och spännande Dallas-kulturen inom parfymvärlden, eller om kemin bakom parfymtillverkning, rekommenderas The Secret of Scent av Luca Turin och The Perfect Scent av Chandler Burr. För en inblick i den historiska businessen rekommenderas The Secret of Chanel No 5 av Tilar Mazzeo, där Coco Chanels hårda och inte helt trevliga nypor beskrivs. Parfympatent var big business redan på 20-talet om man säger.

Parfymgurun Chandler Burr - the epitome of fabulosity

Och om man dör om man inte får höra Luca Turin gå loss på parfymkemi nu på en gång lägger jag in ett asbra litet TED-seminarium också. Observera hur han i förbifarten nämner en sån Professor Balthazar-maskin "that I happend to have in my office". Man ba "okej?".

Gott nytt år, fume lovers!

2012-01-01T20:49:00.000+01:00

Har SÅ mycket kul saker coming up här på bloggy, BASÅNIVET! Men en dag som den här är inte för att skriva blogg, snarare för att majsa i soffy och kolla på filmer/killar. Så tillsvidare: håll tillgodo med recensionen av perfumer med töntiga namn nedan. Vet ni fler än de som tas upp? Jag vet GANSKA många.

All things well and lövely önskar jag er, mina bäbisar! (nej, jag är inte full)

Julklappstips!!!

2011-12-18T00:45:00.001+01:00

Ni är säkert ute i sista minuten precis som jag själv? Och gudarna ska veta att det är tillräckligt jobbigt att bara GÅ UT på stan i juletid, än värre att hitta rätt presenter! There is a reason att vansinnesdåd som självmordsbombaren här i Stockholm förra året gjorde't under julstressen, se bara på the crazy man i Liege i veckan. Känner typ samma sak efter en timme runt Sergels torg.

Anyhow, det var inte denna djuplodande psykologiska analys jag ville förmedla. Här kommer istället världens bästa tipce på dem parfymer som ba kittlar dödsskönt i kistan och går hem VARJE GÅNG, oavsett till vem man ger dem till. I promise!!! Eller nja, det gör jag inte, det finns ju folk utan smak också. Here goes:

Till systern/gurlfriend:

Shalimar Parfum Initial (Guerlain) - Har sagt det förut och jag säger det igen: Årets bästa lansering på tjejsidan! Mjuk och frisk, med en touch av originalets mystik.

Flowerbomb (Viktor & Rolf) - Modern klassiker och meisterwerk. Kolaaktig inledning öppnar upp i masser med blommer. Pang!, säger det. Det är inte för intet flaskan ser ut som en granat.

No 5 Elixir Sensuelle (Chanel) - En len gelform av originalet att stryka in i huden. Genidrag av Chanel att lansera denna vansinningt sexiga produkt.

Till brollan/boyfriend:

Bang Bang (Marc Jacobs) - Årets bästa designerparfym på herrsidan? Älskar original-Bang med sin träslöjdsfeeling och trodde inte det var möjligt att EN TILL kunde vara lika bra. Träet återfinns även här men med en vag akvatisk ton och framför allt: MASSOR med kryddor!

Bleu (Chanel) - Starkt undervärderad nykomling från Chanel. För den kille som föredrar att ha EN universalparfym är det här det givna valet. Funkar i alla lägen, luktar oklanderligt och högkvalitativt.

Homme Intense (Dior) - Aromatisk sängkammarparfym, vet knappt var jag ska börja pga blir så till mig i troserna? Ambra, iris, choklad, så intensiv att den ger cravings!

Till pappa/sugardad:

Tuscany per uomo (Aramis) - Underskattad klassiker som jobbar baklänges, från en trä- och kryddinfluerad inledning till en alltmer renodlad citrus. Semi-old school fabulistic!

Blenheim Bouquet (Penhaligon´s) - Nämner denna med anledning av att NK nu har Penhaligon's! Starkt begränsat utbud visserligen, men ändå. Blenheim ska ha varit Winston Churchills favoritparfym och nog kan man föreställa sig honom dränka sig (och whisky- och cigarrdoften) i denna alltid. Klassisk citruscologne med uppiggande inslag av granbarr. Funkar förvånande bra med tanke på att den fyller 110 nästa år.

Amber pour homme (Prada) - För den något yngre pappan, men dock, för en Riktig Vuxen. Mandarin, patchouli och saffran i en osannolikt välvårdad och snygg Mad Men-ish parfym.

Till mamma/ladyhag:

Body (Burberry) - Burberrys nya luktar vuxen kvinna, avskalat men ändå lite retro med tyngdpunkt på fresia och inslag av persika. Avslappnat, men auktoritärt. För frugan till Mad Men-mannen som bär Amber pour homme.

L'Heure Bleue (Guerlain) - En riktig klassiker, full av marsipankänsla genom sin kombination av vanilj och iris. Har en känsla att det här skulle kunna bli en stark retrohipp parfym för en yngre publik snart!

Arpège (Lanvin) - Där Chanels No 5 drunknar i småstickiga aldehyder håller Arpège en perfekt och mjuk balans mellan ros och jasmin all the way through. Kan aldrig bli fel!

Thanks to Julia för uppslaget till detta inlägg.
Avslutar med en favoritvideo of mine som ba *osar julstemning*. Deck the halls på er, mina darling smelly sluts!

Läsarfråga: parfym för en fantastisk lite yngre kvinna?

2011-12-15T16:38:00.016+01:00

Vad kan man tänka sig att köpa för parfym till en lillesyrra i övre tonåren? Hon använder typ Escadas sommardofter och Be Delicious men kanske kan hon vara mogen för någonting, eh, något annat? Fast kanske fortfarande åt fruity-floralhållet? Alltså en trevlig fruity-floral, för en fantastisk, lite yngre kvinna, finns det? Helst inte assvår att få tag på.

Ja du, kära läsare. Genren "fruity-floral" är inte den lättaste, ety den är så OTROLIGT stor och omfattar allt från riktig jävla skit till fenomanala mästerverk. Om man ska jämföra fruity-floral med ett klädesplagg skulle det vara jeans. Standardplagget alla har, grunden i all vardagsklädsel, som sköljer över en i en miljard olika varianter och prisklasser och ändå verkar ingen sort eller storlek passa en sådär perfekt som man vill. Hopplöst!

Men det är inte kört för det! Precis som du säger är det i övre tonåren dags att kliva bort från det pubertala och prova på något mer femme. Kanske lite femme fatale till och med? Definitivt inga kändisparfymer.

Låt henne börja nosa på klassikerna. Hösten har gett fantastiska introduktionsdofter till de klassiska parfymhusen, som Guerlains Shalimar Parfum Initial och Chanels No 19 Poudre. Jag får känslan av att den förstnämnda skulle kunna passa henne som en smäck i sin livliga lätta yet fylliga citrus-rosighet? Dessutom i årets snyggaste flaska alla kateogrier, signerad Jade Jagger. Finns på alla större varuhus.

Alternativ till detta skulle kunna vara en annan av mina favorit-fruityflorals, Parisienne från YSL. Den lite tantiga flaskan till trots lyckas den på ett genialiskt sätt vara individualistiskt vuxen, med en fot kvar i det ungdomliga och barnsliga. Ros, blåbär, hallon, patchouli, mysk. C'est magnifique!!! Borde också finnas på stora varuhus o dyl.

Vill du renodla det noterna ska du gå direkt på Guerlains roliga serie Aqua Allegoria, lätta och relativt billiga parfymer byggda på enkla doftkombinationer. Alla är rena vitaminkickarna såhär under vintern! Den grapefruktbaserade Pamplelune är fantstisk, Mandarine Basilic är som den färskaste mandarinjuice, Herba Fresca är som att knalla rätt ut i köksträdgården och ba mmmm bland alla örtväxter. Bara att prova sig fram! Finns i Guerlaindisken och på internet.

Utöver detta vill jag slå ett slag för en av mina all time favourites, Thierry Muglers Alien. ALIEN!!! Allt gott jag har att säga om den, alltså det tar aldrig slut. För den som mot allt vett ännu inte provat Alien är den en kombo av lite bitter grape, storslagen jasmin, ceder och krämig vit mysk, den studsar mellan de här doftnoterna och man ba blir förvånad av sig själv HELA TIN när man bär den. På ett positivt sätt.
Lycka till och berätta gärna hur det gick!

The beauty of fragrance

2011-12-12T19:13:00.000+01:00

I väntan på parfymskolans fortsättning, låt Robert förmedla sin syn på saken på det vackraste av sätt.

Se mer av Rob här.

Mona di Orio 1969-2011

2011-12-10T00:44:00.000+01:00

Supersmart mästerparfymör och ständigt stilfull femme fatale.

Requiescat in pacem.

Parfym - grundkursen, del 4b

2011-12-04T16:15:00.000+01:00

På allmän begäran kommer här en fortsättning från förra kursdelen, en liten utvikning om hur man blir parfymör. Och det är inte lätt kan jag tala om! Att bli parfymör alltså. (Såvida du inte är född med efternamn som Guerlain, Creed, Ellena eller Polge förstås. Mer om dessa familjer i ett senare inlägg.)

First things first. Det GÅR att bli parfymör utan rätt utbildning. Absolut. Den som är tillräckligt motiverad kan öva upp förmågan att blanda väldoft på egen hand. MEN! För att få jobb som parfymör är det en fördel att ha gått i någon av de etablerade skolorna, inte minst för att skolorna oftast drivs av de företag som tillverkar parfym. De flesta självlärda parfymörer frifräsar med sin egen business, med varierande lönsamhet. Den som lyckas gå genom hela utbildningen får däremot garanterat jobb, och fett med deg as well.

Patricia de Nicolaï - bra person att känna. Än bättre att vara släkt med.

Okej, so you think you can be a perfumer? Undrar hur du ska göra för att go professional? Well, det första steget är att ta en universitetsexamen i kemi. Det skadar inte om du parallellt läser in en kandidat i ekonomi och matematik också. Det finns parfymörskolor som tar in folk utan formell kemistexamen, men det sker alltid på undantag eftersom det innebär merjobb för både skolan och eleven.

Nästa steg är att lära sig franska. Visst kan du hanka dig fram utan fransöska tungomålet, men ärligt talat, du lär aldrig bli tagen på fullt allvar. We all know how the frenchies are.

Nu återstår den svåraste biten, att bli antagen till en major parfymörutbildning. Dessa drivs av de ledande parfymtillverkarna, dvs Givaudan, Firmenich, IFF, Takasago och Symrise. Aldrig hört talas om dem? Nej, det är inte många som har. Men tillsammans står de bakom cirka ALLA designparfymer. Bara Givaudan alone står bakom en tredjedel av alla parfymer på marknaden. Och inte minst allt annat som luktar gott, parfymindustrins riktiga big business! Tvättmedel, toalettrengöring och gud vet allt. Det är där pengarna finns att hämta.

Riechstoffen für alle!

Den mest kända skolan ligger i the gay Paree och drivs av Givaudan. Antagningen sker genom rigorösa tester och intervjuer och det är inte varje år man anser att någon sökande levt upp till företagets krav. Andra år tar man in jättemånga, kanske två tre stycken. In alles går kanske tio femton elever där samtidigt. Ni fattar. Bara att fylla i ansökningsbrev via hemsidan och hålla tummarna.

ISIPCAs headquarters i Versailles. Med Osmoteket i bakgrunden till vänster.

Det ska väl tilläggas att utöver de här företagsanknutna skolorna finns ett par övriga runtom i världen, i England, New York osv, men ingen kommer ens i närheten av samma status. Med ETT undantag! Den finaste skolan av dem alla, parfymörskolan ISIPCA i Versailles. ISIPCA står för Institut supérieur international du parfum, de la cosmétique et de l'aromatique alimentaire *pust* och grundades av ingen mindre än Jean-Jacques Guerlain himself. Idag är well known niche perfumer Patricia de Nicolaï rektor. (Och som av ett lustigt sammanträffande råkar hon vara typ barnbarnsbarn till Jean-Jacques.)

Jean-Jacques Guerlain. Kör en old school kind of look.

ISIPCA är alla blivande parfymörers Mecka. Det är hit man vallfärdar och drömmer våta drömmar om att bli antagen. Drömmarna slutar inte för att man blivit det heller, eftersom det till skolan finns knutet ett doftarkiv över sedan länge bortglömda dofter. Arkivet, L'Osmothèque, är världens enda och jobbar med att återskapa historiska dofter, som till exempel när man 2007 återskapade en av Marie Antoinettes parfymer. Kan erkänna att jag själv drömmer våta drömmar om att få komma in i L'Osmothèque och gå och lukta i deras superbevakade, cirka hermetiskt tillslutna och ständigt tolv grader kalla källare. Men tyvärr är det alltsomoftast stängt för allmänheten.

Rektorn för Givaudans parfymörskola, Jean Guichard (t.h.), på friluftsdag med sina elever.

Men nu kom jag visst in på ett sidospår. Åter till utbildningen. Oavsett om du går på finskolan ISIPCA eller på företagsskolorna typ Givaudan (som också är tämligen "fin") är utbildningen pretty much the same. Du pluggar i runt fyra år, beroende på hur snabbt du (eller närmare bestämd din näsa) lär dig. Och det som ska läras är kort och gott:

1) att känna igen enskilda doftnoter. En utbildad parfymör måste på rak arm kunna identifiera och skilja på runt 1000 noter. Bara sådär rakt upp och ner. Det tar cirka ett till två år.

2) att i nästa steg kunna identifiera vilka enskilda doftnoter som ingår i en doftsammansättning. Detta först när de enskilda noterna sitter i ryggmärgen. Och när det är klart är vi uppe i två till tre års utbildning.

3) att sedan kunna fastställa de exakta proportionerna av varje doftnot i en sammansättning, enbart gneom att lukta på den. Och då har du pluggat typ fyra år (minst).

Lätt som en plätt! Parallellt med detta får man följa med i tillverkningen av parfym, bekanta sig med råvaror i naturen, lära sig varför vissa dofter luktar gott och vissa inte, biokemiskt och inte minst rent sociokulturellt. Vad som anses lukta gott skiljer sig faktiskt markant i olika världsdelar, ibland redan mellan olika grannländer. Och förstås även över tid. Fransmännen använder till exempel långt ifrån samma parfymer som tyskar och engelsmän. För att inte tala om vad sydamerikaner anser luktar gott! Här snackar vi riktig starkvara, söta och sliskiga fruktdofter, med fördel på män. So very not det skandinaviska CLEAN-idealet.

Jean-Baptiste Grenouille lär sig doftextrahering av sin mästare Baldini. (ur filmen Parfymen)

Nu är du ÄNTLIGEN redo att börja jobba handgripligt! Eller vänta. Sakta i backarna. För att bli en fullärd näsa, dvs en etablerad parfymör som får sätta sin signatur på egentillverkade dofter, krävs en tid som lärling också. Givaudan rekommenderar sju år, minst. Men sen. Sen!! Då jävlar!

Parfym - grundkursen, del 4

2011-12-03T20:29:00.003+01:00

Parfymören Christophe Laudamiel - luktar lika bra som han är snygg

So what about MAKING of perfume? Well, en parfymörs arbete går till stor del ut på att ta fram kombinationer mellan olika enskilda doftmolekyler och bestämma proportionerna dem emellan, så att de avger en specifik doftnot och tillsammans bildar, i bästa fall, väldoftande ackord. När doftackorden är färdiga (många parfymörer och parfymhus håller sig med färdigblandade hemliga ackord för att få sin speciella signatur till doften, t ex Guerlains vaniljaktiga Guerlinade) och stått och gojsat till sig några månader eller så, är det dags att blanda ackorden till ett färdigt parfymkoncentrat. När DET i sin tur gojsat till sig ytterligare några månader är det dags att spä ut med alkohol, vatten eller olja. Och voilà, efter ett par år in the making har vi en färdig parfym!

Den så kallade parfymorgeln - det klassiska arbetsredskapet för en parfymör.

Det här tar alltså lite tid och kan vara svårare än det låter. Varje råmaterial kommer från antingen en specifik substans, naturligt extraherad från till exempel blommor, kådor, bark, blad och kryddor. Eller kanske mer troligt: en syntetiskt framtagen molekyl som luktar som om den vore en sådan naturprodukt. Det här råmaterialet kan dock lukta totalt olika beroende på hur utspätt det är, dess koncentration. De flesta blomdofter till exempel, i synnerhet jasmin, luktar bokstavligen bajs i för hög koncentration. För att inte tala om vad koncentrat av grå ambra, bävergäll och sibet luktar!

Och vad som är rätt koncentration för ett av materialen i en parfym avgörs av hur de ANDRA materialen är utspädda - hur de påverkar varandra. Vips kan två var för sig göttiga material bilda en helt ny men asäcklig doft. Precis som en illaluktande sak som sibettinktur kan i kombination med en på egen hand halvtaskig rosmolekyl, ge rosdoften en ny och fullkomligt fantastisk väldoftande dimension. För framtagandet av varje lyckat doftackord ligger därför hundratals mindre lyckade försök. För varje framtagen parfym närmare tusentals refuserade varianter.

Rosor plockade på fälten utanför parfymstaden Grasse - kanske hamnar de i din Chanel no 5?

Om man vill förstå orsaken till detta måste man dyka ner i det kaninhål som kallas molekylärkemi. Parfym är egentligen all about kemi, vetenskapen om hur olika atomer binder till varandra. Samt on top of it all en gnutta estetiskt sinnelag och framförallt, en riktigt bra näsa. Parfymöryrket är alltså överraskande likt till exempel en farmakologs framtagande av läkemedel, bara det att pillren ska lukta gott as well.

Christopher Sheldrake och Jacques Polge - världsberömda head perfumers, husnäsor, på Chanel

Hur får man då vissa dofter att framträda redan i toppen och vissa i botten? Well, det handlar också det om kemi. Lite enkelt kan man säga att toppnoterna består av molekyler som väger mindre och därför lyfter från huden snabbare, medan basnoterna består och tjocka feta molekyler som kan ligga kvar i flera dagar innan de orkar pallra sig iväg. Typiska lätta molekyler är citrusdofter som bergamott. Bergamottdoftande molekyler kan vara så lätta att man ibland missar dem helt om man råkar blinka. Bland de tyngsta doftmolekylerna out there finns den som utvinns från patchouliväxten. Det är också därför patchoulidoft ofta har en förmåga att hänga kvar i luften, i näsan och i kläder hur jävla länge som helst. Man blir knappt av med den. Tur att den luktar gott!

Patchouli - stöter ifrån sig malflugor, drar till sig hippies

Här kan parfymören mixtra med molekylerna genom att binda ihop dem med fixativer, dvs andra dofter som gör att den flyktiga dofterna stannar längre. En klassisk fixativ är cedrol, som utvinns från cederträ. Den drar till sig citrusmolekyler som Justin Bieber drar till sig tonårstjejer. Därav den vanliga kombinationen citrus/ceder i eau de cologner. En bra parfymör kan med sin kunskap om hur molekyler binder sig till varandra förändra hela doftfundamentet, göra så att doftpyramiden vänds helt upp och ner och plötsligt är patchouli högst och citrus längst ner. Vi kanske kan likna parfymören med en regissör, eller en Sims-spelare? Som först vrider och flyttar huset som doftnoterna ska bo i. Och sedan regisserar dem, får fram ett skådespel i tre akter där den första luktar bergamott, den andra blommor, den tredje vanilj.

Statyn "Habit du parfumeur" i Grasse - kanske en dräkt för Lady GaGa?

Den som irriterar sig över kvalitetsparfymers höga priser finner svaret i allt detta, den fleråriga processen det tar att skapa en bra parfym, och den höga kompetens som måsta hyras in för att kunna göra det. Uppepå det finns en bristande konkurrens där ett par stora företag, huvudsakligen Givaudan, äger så gott som alla patent på råvaror. Och ett annat fåtal designföretag, huvudsakligen genom konglomeratet LVMH, äger i sin tur recepten på en viss parfym och rättigheterna till parfymernas namn. Det parfymhus som sticker ut här är Chanel, som är den enda helt fristående parfymförsäljaren som idag själv driver ros- och irisodlingar. Därför är deras parfymer betydligt billigare än andras, om man jämför med den kvalitet man får för priset. Detta gäller även för Guerlain, även om de numera ägs av LVMH.

Råvarutillverkning hos marknadsledande jättefirman Givaudan

Nästa kursdel kommer fortsätta på detta om aktörer på parfymmarknaden, om skillnaden mellan så kallade herr- och damdofter och skillnader mellan parfymer för 10, 20, 30 och 100 år sedan. Det kommer handla om parfymer som MÅSTE provas och en lista med lästips för den som vill lära sig ännu mer. Until then: smell well, my baby monsters!

Sibetkatten - parfymråvara som tack och lov ej längre tillåts

Om att våga visa

2011-11-27T17:40:00.003+01:00

Som long time blogger får man en massa förfrågningar och invites om att göra reklam för företag, tv-kanaler, kampanjer och gud vet allt och jag tar generellt avstånd från alltihop, har ingen lust att hora mer än jag redan gör. Till exempel är alla mina tipce på saker helt utifrån eget tycke och smak, ingen har sponsrat mig till någonting (även om vissa kanske BORDE göra det, yes, I am looking at you LVMH, Saether osv osv eheheheheee).

Anyhows, gör dock sedvanligt undantag för en kampanj, den om att uppmärksamma HIV. Jag har träffat så många tappra människor med detta virus.Vissa har förlorat kampen mot sjukdomen, andra kämpar på. Grejen med HIV är dock att att det inte bara är sjukdomen i sig man kämpar mot, det är lika mycket stigmatiseringen det innebär att ha den, i det lilla och det stora sammanhangtet. Att man har HIV är inget man talar om i fikarummet på jobbet utan sociala konsekvenser. Det finns fortfarande en stark underliggande åsikt om att den som fått HIV har sig själv att skylla, till skillnad från den som till exempel har cancer. Oavsett om man rökt som en skorsten och solat solarium dagligen i 30 år, den som har cancer är det synd om. Med all rätt. Frågan är varför inte HIV-positiva får samma kollektiva stöd i det sociala.

Det stora sammanhanget, den strukturella förnedringen som HIV-positiva utsätts för genom diverse lagar och restriktioner, reseförbud and what not, well, det orkar jag inte ens gå in på, det gör andra bättre än jag.

Pietà, ur Ecce Homo. Foto: Elisabeth Olsson Wallin.

Smittskyddsinstitutet kontaktade mig angående årets HIV-kampanj, där tre helt riktiga personer berättar om sina liv och vardagliga våndor. Vem som helst kan följa dem genom att bli vän med dem på Facebook. Bli det, lär er mer. Nog för att de flesta som läser det här redan är pålästa, men ändå.

Lär känna Joakim, Toni och Marianne på deras respektive FB-sidor.

Den 1 december är det World Aids Day igen. Kolla upp vad som händer i din stad, passa på att ta del av de aktiviteter som finns. Börja med att besöka Smittskyddsinstitutets kampanjsida på FB. Lägg till en twibbon. Jag vet, twibbons är olidligt töntiga, men hey. Skillnaden mellan rosa och röda band är enormt stor vad gäller viljan att stoltsera med dem. Och tyvärr så finns de där, de drabbade, även om man låter bli att tala om dem. Troligen närmare dig själv än du vet om.

La petite mort - recension av milfs i Paris och Serge Lutens De Profundis

2011-11-26T21:05:00.004+01:00

Detalj från Serge Lutens bostad i Marrakech - VILL OCKSÅ HA!!!!!!

Hey mina små honey bees, I'm back!!!!

Direkt från mitt Paris Revisited - älskart älskart älskart. För de av er som är bekanta med Stendhals syndrom, kan man väl säga att världspremiär (i modern tid) av barockopera på självaste Versailles var så nära detta som denna lilla kandelaberboeg har kommit. Njutningen!

Loge du Roi på Versailles slottsteater. Japp, har suttit där. *tar på mig själv*

Hann förstås strolla omkring bland crazy looking haute couture bitches i övre pensionärsåldern på stan också. Älska denna vulgo kvännotyp som känns så väldigt parisisk. Varför verkar fransyskorna gå från snörpiga stiffsnippor a la Amélie från Montmartre i UNG ålder till att bli vräkiga sexmilfs efter 65? Vad handlar denna omvända sexualmoral om? Varför inte gå all in redan från början?

Anyhows. Fick tid att gå förbi Palais Royal och Serge Lutens fantastiska boutique (som tyvärr ej lät mig fota inne i den) och ÄNTLIGEN lukta på hans nyaste "Paris boutique only" emolansering De Profundis, den djuplilafärgade parfymen som med sin svarta etikett och klockformade flaska är allt Oscar Wilde skulle ha önskat sig, och jag med.

Mina förväntningar var dock ganska låga, recensionerna har ju varit sisådär, men kanske därför slogs jag till golvet av den soliflora explosionen av krysantemer. BAM!, sa det bara. Som att få ett ton krysantemblom kastat rakt över sig, varpå någon strax därefter tänder eld på alltihop. Ja precis, det finns en svag bakgrund av frankincense i parfymen, den sträva doften av nyligen utsläckta stearinljus.

Efter den första chocken händer dock inte så mycket mer, blommorna är kvar men tonas allteftersom ner mot en grön och mycket stillsam lilje- och irisbas. Kanske är det detta som gör många Lutens-fans besvikna, att De Profundis är så påfallande linjär jämfört med parfymhusets andra tokiga produktioner, nästan som en rumsspray snarare än en parfym? Men jag vet inte jag. Vad gör väl det när doften i sig, den djupa och mest naturliga krysantem, är så ljuvlig? Det är som att begravningsblomstren sätts fram vid första spruten och står sedan på lit de parade runt dig tills de vissnar. Inget mer med det, men alldeles alldeles tillräckligt.

Nej men är det inte en krysantem du har i knapphålet, Oscar?

De Profundis ska enligt Serge Lutens själv vara en parfym för, just det, döden. Den är också hans officiella pensionsavgång, i och med De Profundis, drar han sig tillbaka och njuter sitt otium i sitt palats i Marrakech. Han är trots allt 70+ nu, karln. Kanske är det effekten av flaskan som gör det, och att den i butiken står på en stram piedestal med en högklackad skoformation och en slags korsbeprydd kista vid sidan om, men jag kan i vilket fall fatta vad han är ute efter. Det här är en kall, becksvart och totalt känslolös parfym som gjord för den där ultimata gothlooken. Det är också en parfymvålnad, ett spöke av Lutens tidigare kreationer i det att den är allt som de inte är - subtil, soliflor, oprovokativ.

Ett mycket stillsamt och värdigt avslut på den maffigaste karriär man kan tänka sig. Nu ser vi fram emot att Serge själv blir en sexy ass french bitch pensionär som vi kan sukta efter på Boulevard Haussmann framöver.

Serge <3

Un bon vin blanc

2011-11-17T18:38:00.000+01:00

Hej alla mina små spettekakor!!

Fyi: drar till la Paris à domain, så parfymkursens nästa del kommer inte förrän typ till nästa helg. Om ni undrar så är det alltså två delar kvar på kursen. Och det är så ROLIT att ni tycker kursen är så KUÖL!!!! För det tycker jag med.

Vad jag ska göra i Paris? Säger bara dessa tre ord: opera på Versailles.

Slottsoperan på Versailles. Loge du Roi med *diskret* galler.

DÖÖÖÖR omg omg omg.

Tillsammans med döläckra kåta homodrömmen tillika demondirigenten Christophe Rousset.

DÖR IGEN!!!!!!!!!!!!!

Christophe Rousset. Mer av honom här. Och förhoppningsvis inloggad på min Grindr when in Paris.

Bara tanken att få vara på Château Versailles efter stängning, sitta i Marie Antoinettes teater tillsammans med Christophe... Alltså denna kandelaberbög jizzar i sina pantys SO much right now.

Utöver detta blire naturligtvis besök hos Guerlains, besök på 31 rue Cambon, besök på Jardin du Palais Royal de Shiseido, den vanliga ollningen av Baudelaires grav i Montparnasse, and lots and lots of champanjé. Det vill säga allt som hör varje besök i gay Paree till.

Au revoir, mon bebes monsters!!

Parfym - grundkursen, del 3

2011-11-13T18:30:00.001+01:00

Slutprodukten, parfymen, kommer som bekant i massor av olika koncentrationer. Ibland med lika många tokiga typer av namn, typ absolu de parfum, eau de concentree och parfum de toilette. Detta kan betya vad. som. helst. Och är alltså inte att lita på. De etablerade koncentrationerna är och kommer alltid att vara:

After Shave = 1-3% parfym
Eau de cologne = 2-5% parfym
Eau de toilette = 5-20% parfym
Eau de parfum = 10-25% parfym
Parfum = 20-35% parfym

Utöver den angivna procentsatsen parfym består resten av flaskan, dvs så gott som allting, av vatten och alkohol (fördelningen mellan alkohol och vatten kan också skilja sig från parfym till parfym, men det lämnar vi till överkursen).

I princip säger de här koncentrationerna väldigt lite om hur starkt parfymen egentligen luktar och hur länge lukten varar. Liksom om parfymen är en så kallad hudnära doft (skin scent) eller om den projicerar en gigantisk aura a la stinkbomb omkring sig. Kommer folk kunna lukta sig till dig i ett rum en timme efter att du lämnat rummet? Dvs det som på parfymspråk kallas sillage, doftspår.

För den hugade kommer här ett test: spraya ETT sprut av Chanels eau de toilette Egoïste under hakan. Jämför sedan det med att en annan gång spraya FEM sprut av Pradas eau de parfum Infusion d'Iris runt hela halsen. I promise you, monsterparfymen Egoïste kommer vinna every single time.

"Egoïste, visa dig" - freakish parfymreklam à la Chanel

Däremot är koncentrationen avgörande för priset, ju högre koncentration av råvaror desto dyrare parfym. Precis som vilken råvara påverkar priset och kvaliteten på den. Handplockade rosenknoppar från Grasse kostar mer att utvinna till parfym än en syntetiskt framtagen fulmolekyl som också luktar ros. 7,5 ml av Chanel No 5 extrait de parfum kostar till exempel mer än 50 ml av samma doft som eau de toilette. Men räcker å andra sidan betydligt längre.

Olika koncentrationer av samma doft kan också göra att de doftar på olika sätt. Överlag bli doften mer "djup" och komplex ju högre koncentration det är, men behöver för den skull inte ha ett större sillage. Tvärtom, en extrait som Chanel No 5 lägger sig mjukt tillrätta på huden och stör knappt någon annan än dig när den from time to time påminner om att du är i ett himmelrike av den ljuvligaste ros och jasmin. Samtidigt som samma doft i EdT ropar hej och hallå till allas näsor inom en 10 meters radie.

De olika koncentrationerna av samma doft kan ibland innebära att det inte ens ÄR samma doft! Ta till exempel No 5 igen, där extrait de parfum och eau de toilette båda härstammar från originalet från 20-talet. Eau de parfumen däremot togs fram under det vräkiga 80-talet och luktar vid en jämförelse HELT annorlunda. Som den ursprungliga No 5 på anabola och med en fet Rolex på armen, som Luca Turin uttryckt det.

No 5 enligt Warhol

What about den förhatliga after shaven då? Well, tyvärr finns det en lång tradition av att göra maskulina (vägrar säga "manliga" from now on) dofter i svagare koncentration. Detta för att bilden av den manlige parfymanvändaren är när han efter rakningen ska ta händerna fulla med random luktvatten och splasha hela fejjan full och ba *FRÄÄÄÄSCH*. Medan det sköra kvinnostycket med nersvavag hand försiktigt placerar en droppe extrait bakom örat och ba *mysterisk och petite*.

Tack och lov börjar det här så sakteliga ändra sig och maskulina dofter kommer nu mer och mer som eau de parfum. Skönt! Det är inte bra för varken hyn eller omgivningenom någon har på sig en hink after shave varje morgon. Dock att 80-talets eau de toilette alltid, ALLTID, slår nutidens parfum med hästlängder. And that is why we like it so much!!!!

Märklig koncentrationsangivning - särskilt i det här fallet, på en (f.ö. fabulicious) extrait de parfum

Mer om skillnaden mellan herr- och damparfym i sista delen av kursen. Men först kollar vi in hur man komponerar en parfym, vad som gör en parfymör - och så lite hard core KEMI!

Parfym - grundkursen, del 2

2011-11-12T19:01:00.003+01:00

Nu äre dags igen! För lite olfaktorisk elementaria, lite väldoftande livsnödvändig kunskap! Den här gången tittar vi närmare på en dofts struktur och hur man kan "läsa av" en dofts innehåll efter att ha klassificerat den i dess helhet enligt genrerna i föregående inlägg. Let's go!

Molecule01 - molekyl i fancy flaska

Det finns flera olika sätt att analysera en parfym på och vill man vara jobbig kan man bråka om vilket sätt som är rätt respektive fel, vad som kan klassas som parfym, om daterade teorier och annan skit. Kan till exempel Escentric Molecules Molecule01 anses vara en parfym? Den innehåller ju ändå bara EN doftmolekyl, bortsett alkohol och vatten (dvs sammanlagt 3 molekyler)? Vem vet, gott luktar den iallafall.

Här nöjer vi oss med att definiera parfym som en kombination av dofter som tillsammans bildar en ny egen helhet. Som förhoppningsvis luktar gott på huden. Och vi går inte in och jiddrar i detaljer utan kör den mest grundläggande och enklaste analysmetoden - pyramiden.

Doftpyramid för klassiska tantparfymen Opium från Yves Saint Laurent - såsom den presenteras på Basenotes

Det traditionella sättet att analysera dofter är med hjälp av den så kallade doftpyramiden bestående av en topp, en bas och ett mittemellan. Toppen är minst och basen är störst, vilket innebär att de dofter, noter, som ligger i toppen är flyktigast och försvinner snabbast. I stora drag består en parfymolja av 60% basnoter och sedan ungefär 20% vardera av hjärtnoter och toppnoter, där toppnoterna är mer flyktiga och därför "lägger sig ovanpå" hjärtnoterna.

Så, när du sprutar på dig en parfym är det till en början toppnoterna du känner. Toppnoterna varar dock inte särskilt länge och efter kanske en halvtimme är de helt borta. Ur försäljningssynpunkt är toppnoterna dock enormt viktiga eftersom de flesta tenderar att bestämma sig för en parfym efter ett par första sniff direkt efter sprut.

Strax därefter framträder parfymens hjärtnoter. Det är de här som utgör det du kommer förknippa parfymen med på sikt, den doft som ligger kvar de första två timmarna ungefär. Om en parfym har en flyktig topp bestående av citrus ligger kanske hjärtnoternas huvudfokus på blommor och kryddor.

Därefter kommer basnoterna fram. Basnoterna varar länge, kan sitta kvar på huden i flera dagar och ha en helt annan karaktär än toppnoterna. Här ligger kanske olika träslag, mysk och olika kådor. För att få en bra bild av vad det är för parfym du har framför dig när du går och provar i butik är ett hett tips att spruta på dig och lukta först några sekunder direkt efter, sedan låta den vara i en timme och lukta igen. Och sen en gång till ytterligare en timme senare. Om parfymen inte är linjär, dvs luktar likadant rakt igenom, kan den genomgå drastiska förändringar under de här faserna som kan vara fantastiskt att uppleva och viktigt att känna till innan man köper.

För den som vill ha ett bra exempel på en parfym med hierarkisk struktur, dvs en sån som bygger på pyramidens olika faser, är Guerlains ikoniska Shalimar ett hett tips. Det som inledningsvis är bitsk bergamott övergår mycket drastiskt till den mumsigaste lätt brända vanilj efter ca en timme. För att återknyta till Molecule01 kan också den vara ett bra exempel. Den består som sagt av bara en not, en klassisk basnot, som gör att parfymen "försvinner" helt under den första timmen och först då börjar framträda. För så funkar basnoternas molekyler, de är så tunga att de "fastnar" på huden ett bra tag innan de orkar lyfta. Men mer om detta i en senare del av grundkursen.

Parfymören Giuseppe Baldini (Dustin Hoffman) i Parfymen - en karl med koll på det här med noter

So, what about det här med noter? Well, toppen, basen och hjärtat av pyramiden bygger var för sig på olika enskilda dofter kallade noter, som tillsammans bildar ackord, precis som inom musik. Ett antal noter i toppen kan bilda ett ackord som luktar något mer än de gör var för sig, de bildar en harmonisk helhet. Tillsammans bilder toppackordet, hjärtackordet och basackordet det som är parfymen. Hur många noter som ett ackord och/eller en hel parfym består av kan variera hur mycket som helst. Ta till exempel Molecule01 igen, med sin enda ynka molekyl och jämför med fantastiska Le Labos Aldehyde 44, bestående av hela, just det, 44 noter. Och då finns det andra parfymer med betydligt fler noter än så!

I grund och botten är dock varje parfym uppbyggd av diverse kemiska ämnen med not so sexy kemiska namn, som linalool, lemonene, benzoyl acetat, Iso-E Super, ambroxan osv osv. Det som presenteras som noter är därför upplevelsen av dessa i doft, som att linalool luktar som om det vore lavendel. Vilka dofter man uppfattar i en parfym kan därför vara väldigt individuellt och variera över tid. Plus att om man läser att en parfym ska lukta lavendel så kommer man ofta att känna lavendel, även om det lika gärna skulle kunna uppfattas som t ex nejlika. De doftnoter som företaget bakom en parfym presenterar behöver därför inte vara sant på ett enda plan, utan det är ett sätt att sälja in doften och bestämma hur du ska tycka att den luktar. Särskilt när det står att en parfym ska lukta sea breeze, nytvättade lakan, dark notes, milk accord och liknande dumheter.

Lavendel t.v., linalool t.h.

Kontentan av detta är väl att det finns inget fel i vad man känner för dofter i en parfym, det du känner är alltid rätt - för dig. Och snacket om noter, pyramider, ackord osv är bara ett verktyg för att kunna beskriva en doft på ett förståeligt sätt. Tycker du att en parfym luktar smutsig toalett så gör den ju det, även om det på papperet står att den ska lukta kummin, vanilj och jasmin. Kunden har ALLTID rätt och vad som är rätt är upp till var och en.

YSL:s Kouros. Toalettdoft för vissa, sexighet på flaska för andra.

Nästa kursdel blire mer om vad som skiljer olika doftkoncentrationer åt och MYCKET MYCKET mer...

HEJ DÅ!!!!!!

Parfym - grundkursen, del 1

2011-10-30T19:22:00.002+01:00

Då och då får jag förfrågningar i inläggskommentarerna, via mail osv om hur det här med parfym egentligen fungerar. Alla som läser denna excellenta blodge delar inte intresset och känner sig vilsna och rädda. Vad göra? Ge er the basics of course!

Det här är alltså inte för er som är nere med dofter, ni fumeheads som redan talar det nördiga doftspråket. Ni kan sluta läsa nu, annars kommer ni bara komma med anmärkningar om vad jag förklarat fel och utlägg om detaljer som kommer senare i kursen. Här är det första skissen som läggs ut, inga onödiga detaljer och tjafs. Enkelt och förståeligt (hoppas jag anyway). För den som vill veta mer kommer jag fortsättningsvis lägga ut flera delar i kursen. Och hemuppgifter!! I form av talande parfymexempel att gå och lukta på. Och så småningom en liten samling av "Must-Smells", referensdofter man måste ha luktat på om inte annat av allmänbildningsskäl. Och lite annat som t ex var man köper parfym. Men nu börjar vi!

Genrerna

Precis som de flesta konster delas dofter in i genrer utifrån vad de luktar, vad som är "huvudlukten". Många parfymer kan tolkas in i flera genrer. Genrerna är hjälpmedel för att förstå, beskriva och jämföra parfymerna med varandra. Genom att t ex säga att en viss parfym är en blomdoft tolkar du den utifrån den blommiga genren och andra blommiga dofter, även om den också är fruktig, aromatiskt eller något annat. Precis på samma sätt som om du får olika associationer till Diana Ross om du kategoriserar henne som "gaydisco", "70-talspop" eller "kvinnlig artist".

De vanligaste doftgenrerna är:

Träiga dofter
Hit hör dofter med tydliga träinslag. Cederträ är en enormt vanlig doftnot i maskulina dofter, liksom patchouli, som rent tekniskt är en gräsväxt men ger ett "träigt" intryck. Samma gäller för vetiver, som också är en gräsväxt. Sandelträ är ju finvaran, det exklusiva och alltmer ovanliga träet, lent som sammet. Gaiacträ är också vanligt. Aquilariaträ eller agarträ, också kallat oud/oudh/aoud, hör även det hemma här, även om de flesta oud-dominanta dofter också klassas som orientaler eller blomdofter.

Orientaler

Grunden i en orientalisk parfym är vanilj. Och kryddor på det. Sedan kan de se ut lite hursomhelst. Inslag av te är vanligt. Olika kådor som labdanum, myrra och bensoeharts/styrax likaså. Oud, som nämndes ovan, är väldigt orientaliskt. Mysk i basen är typ lika obligatoriskt som vaniljen. Om en doft heter något med amber eller har ambra i sig är det säkert en oriental vi snackar om. Orientalernas oriental är förstås Guerlains all time favorite Shalimar.

Blommiga dofter

Ja, vad ska man säga? De flesta parfymer innehåller någon blomsternot. Vissa innehåller så gott som BARA blommor och då hamnar de i denna kategori. I princip alla blommor har hamnat i parfym genom åren, men vanligast är förstås rosen. Sedan har vi jasmin och andra så kallade vita blommor som liljekonvalj och narciss och lilja. Nejlikan finns både som blomma och som krydda (på engelska mer tydligt åtskilda genom clove och carnation), krysantemer, syrén, mimosa, tuberos osv osv osv... Alla ljuvliga på sitt sätt, men förrädiska i fel mängd (mer om det i senare inlägg). En mycket representativ och absolut en "Must-Smell" blomdoft är Jean Patous Joy. Ros och jasmin i perfekt blandning. Pure heaven.

Citrusdofter/cologner
Hit hör de klassiska colognerna, de som sedan 1700-talet byggts upp kring bergamott, citron, lime och grape. Dofterna är uteslutande maskulina och lätta, oftast kombinerade med ceder och andra tränoter för att hålla längre. Den första eau de colognen tillskrivs oftast Jean Marie Farina, som tillverkade den i sin hemstad Köln, därav namnet "kölnvatten". Farina sägs ha skapat doften utifrån en hemlängtan till sitt soliga och med citrusträd fyllda Italien. Bless him for doing that.

Fougère

Nu blire nästan fördjupningskurs!! Men fougère och chypre är ändå så vanliga ord och kategorier att jag tar upp dem här, även om det kan ta lite tid innan man får grepp om dem. Ordet fougère är franska för typ ormbunke, fern på engelska, och syftar till en särskild typ av parfym uppbyggd kring ett "doftskelett" av lavendel i toppen och ekmossa + kumarin i basen. Som sedan byggs på med diverse annat. Den klassiska fougèren kunde lika gärna kallas för rakt av "grön" doft då den luktar just av gröna buskar och växter, med en mild underton från kumarinen. Doftgenrén kom till tack vare upptäckten av syntetiskt kumarin och lanseringen av parfymen Fougère Royale på 1880-talet. Räknas av många som inledningen på modern parfymkonst. Den mest kända fougèren av idag måste vara Guerlains Jicky.

Slutade tillverkas på 50-talet.

(En parentes om kumarin, som alltså är en doftmolekyl som utvinns naturligt ur bland annat den så kallade tonkabönan, och som luktar sött och milt och allmänt nice, lite vaniljliknande. Finns i så gott som ALLA parfymer, fast numera syntetiskt framtagen. Tack och lov, eftersom den naturliga kumarinen har en dålig sidoeffekt i det att den även är cancerogen.)

Chypre
En annan genre uppbyggd kring ett doftskelett, denna gång på bergamott, mysk och ekmossa (inte sällan också patchouli) och så lite blommer på det. Precis som genren fougère har chypren fått sitt namn efter en särskild parfym, Chypre skapad av parfymlegendaren Francois Coty. Den mest kända chypren idag är tveklöst Guerlains klassiker Mitsouko, som enligt de som haft privilegiet att lukta på båda, luktar much like Cotys Chypre, fast lite mer persika. Mest kända chypren på herrsidan torde vara Chanels Pour Monsieur.
Chypre är, som de frankofona läsarna vet, franska för Cypern. Exakt hur kopplingen till denna ö ser ut i övrigt vet jag ej, men om någon vet får man gärna lämna en kommentar.

Även om chypre är en kategori som innefattar både maskulina och feminina dofter kan man förenklat säga att fougère är för herrar vad chypre är för kvinnor. Varsin bas som tusentals dofter för respektiva kön byggt på under de senaste hundra åren.

Marina dofter/akvater/ozoner
Den senaste doftgenren uppkommen pga, eller tack vare, de på 90-talet så moderna parfymerna som luktar hav, vatten, "fräscht" och "sportigt" utan närmare specifikation och utan naturligt tillhörighet i någon av de ovannämnda genrerna. Hit hör också många av de idag så populära "fresh laundry"-parfymerna. Dofterna som hör hit är alltid framtagna på syntetisk väg. Hur vet jag om jag har en akvatisk parfym i handen? Well, om den luktar något som inte finns "naturligt" i naturen och logiskt sett går att utvinna lukt från, t ex en torktumlare eller en simbassäng, så hör de hit. Så enkelt är det.

Utöver de här doftgenrerna finns massor av subgenrer man ofta hör om. Bara för att nämna några:

Aromatiska dofter - dofter med mycket kryddor och örter.
Läderdofter - dofter med starka inslag av läder, tobak, tjära.
Gröna dofter - sånt som luktar typ gräs, blad och annat grönt.
Gourmanddofter - dofter som luktar ätbart, oftast sötsaker, men också kryddor, kaffe med mera.

Thierry Muglers Angel - en riktig gourmand

Detta om doftgenrer! I nästa inlägg blire mer om doftnoter, ackord och hur en parfym byggs upp. Och om vad som skiljer olika koncentrationer åt! Sedan fortsätter vi med the Must-Smells som man bara SKA ha luktat på, om kemin bakom doft, om hur och var man handlar parfym, hur man bär parfym osv.

Den klassiska chypren - mysteriet Mitsouko. Typ världens bästa if you ask me.

Vill ni veta ngt annat eller om något var otydligt? Skriv önskemål i kommanterfältet eller via mail.

Hejdå alla mina smellisar!

I dreamed a dream

2011-10-30T15:51:00.000+01:00

Meanwhile, inside my head:

(Kudos till Meredith Monk och the lövely Book of Days.)

Parfymer till far!

2011-10-30T15:30:00.005+01:00

En typisk father figure (alternativt sugar daddy)

Fars dag is coming up och varför inte kosta på the old man en parfym? Lukten av "man" au naturel är faktiskt inte alltid att föredra, även om pappor ibland kan tro det.

Min egen pappa är ca det mest hopplösa ever när det gäller förskönande produkter. Eller nu ljög jag, hans egenintresse är hopplöst, men han gör tack och lov som han blir tillsagd. Dvs köper man en produkt till honom använder han den utan att veta varför.

Nej, det gör ju tyvärr aldrig det.

Aramis. Se där den doft jag instinktivt och omedelbart förknippar med pappa Pojkfröken. Inte bara den unikt stickiga och sträva läder/trä-doften utan även den träimiterade förpakningen och den fula bruna etiketten, allt är lika med min pappas badrumsskåp. Det här var vad han bar under hela typ åtminstone första delen av 80-talet och har väl därför gått rakt in i ryggmärgen på mig efter att han gått och burit runt på mig över axeln som den velourfarsa han var. Samma omedelbarar association får jag för övrigt av Chanels Pour Monsieur, fast då till pappas pappa, ingen mindre än den något mer stilmedvetne farfar Pojkfröken.

Herrparfymen framför alla andra

Anyhows. Att ge bort parfym till någon annan är ju risky business eftersom folks vägarna för folks personliga smak äro outgrundliga. Men! Några idiotsäkra tipce finns det och även om det bästa är att låta fölk få köpa sin parfym själva, finns det undantag som kräver en push i rätt riktning. Inte alltför sällan är dessa undantag heterosexuella män som ynglat av sig.

1. För den nyblivna pappan: L'Homme (Yves Saint Laurent)

YSL L'Homme är bullet proof på alla sätt. Den är sval, fräsch, diskret utan att bli en Clean-ifierad "parfym för personer som ogillar parfym". En lätt spritz av L'Homme funkar alltid trots närhet till spädbarn och luktkänsliga gravida kvinner.

Det första jag kommer att tänka på när jag luktar på L'Homme är äppelcider. Det skulle kunna vara äppelkaka också om de inte var för den fräscha lite sprudlande noten som för tankarna till kolsyrad sval dryck. Bakom ridån av äpplen finns den klassiska maskulina basen av trä och mysk, men väldigt väldigt diskret. Du vet att de finns bakom gardinen, men du kan knappt höra eller se dem, bara en lätt rörelse i tyget. Många småbarnspappor kommer få förskolefröknar på fall med den här avslappnade och tämligen unisexa doften direkt from heaven.

2. För pappan på äldreboendet: Original Musk (Kiehl's)

Mysk är trots sin popularitet en svår och oberäknelig doft när den kommer som huvudnot i en parfym. Den kan vara allt från ren och tvålig som ett högkvalitativt sköljmedel, knappt kännbar, till extremt animalisk, skanky och vulgär. Den ursprunliga mysken är trots allt extraherat från körtlar vid myskhjortens testiklar. (En tradition som tack och lov moderniserats till syntetiskt framtagna alternativ.)

Kiehl's Original Musk lyfts ofta fram som en referensdoft och jag kan förstå varför, samtidigt som den inte är karaktäristisk för varken den ena eller andra ytterligheten. Den ligger någonstans mittemellan, en ren doft men med viss djurisk underton, en maskulin version av den tvåliga "fräscha" mysken, tydlig, men inte in your face. Och framför allt är den väldigt old school.

Original Musk är traditionell men inte daterad på det sätt som många äldre personers parfymer kan uppfattas. Den funkar även perfekt för layering till moderna dofter och är mer avskalad en typ Old Spice och andra ökända pensionärsklassiker. Kiehl's är antagligen en nyhet för de flesta äldre, men ändå med en fot i det välkända.

Som bonus får ni här ett youtube-klipp från en fellow parfymentusiast in the UK som låter sin farfar gästrecensera diverse dofter på Father Jack-ish lövely manér.

Pojkfröken <3 grampa Bill

3. För pappan på kontoret: Grey Vetiver (Tom Ford)
Grey Vetiver är utan tvekan Tom Fords allra bästa maskulina doft, inklusive den svindyra Private Blend-serien med sin greatest hit Tobacco Vanille. Namnet Grey Vetiver är dessutom klockrent, det är precis vad det luktar. En relativt svag vetivernot blandad med bitter citrus och en drydown mer åt träslag, dock forfarande bitter och sval - helt enkelt grå. För den som gillar Guerlains Vetiver men tycker den är aningens för daterad är det här det givna alternativet, raktigenom en upphottad och väldigt sexig version av den förra.

Vetiver, doften som frambringas ur vetivergräsets långa rötter, kan precis som mysk ta alla möjliga former. Den kan vara extremt rökig, nötaktig, raktigenom marijuana, nykläppt gräs, havssalt eller ibland nästan åt kolahållet. Vissa vetiverparfymer passar därför av självklara skäl inte på kontoret eftersom man riskerar att bli tagen för gåspuffande pothead. Så icke med Grey Vetiver! Den är en vanlig citruscologne modifierad och gjord mer maskulin och mer distinkt. Borde vara en själklar stapelvara i varje parfymhylla.

4. För den hobbysnickrande träslöjdslärarpappan: BANG (Marc Jacobs)

När Marc Jacobs lanserad BANG förra året med sin fruktansvärt fula reklamkampanj på sig själv, iklädd enbart glansig olja och en gigantisk parfymflaska för snorren, tänkte jag att herreminje. Inte en överkommersialiserad intetsägande massmarknadsrelease på herrdoftavdelningen till. Men ACK så fel jag hade! BANG är ett mästerverk gjort på enkel grund - allt handlar om peppar och trä. I praktiken innebär det en extremt svartpepprig toppnot som efter en timme landar i en träbas som luktar PRECIS som träslöjdssal och sågverk, vilket i det här fallet är en bra sak, varmt attraktivt och manligt som fan.

Om du funderat på att köpa Poivre Samarcande från Hermès eller kanske Molecule01 från Escentric Molecule bör du noga fundera på om du inte ska gå med budgetalternativet BANG istället. För ingrediensen (ja, singular) är densamma. Alla tre är en overload av molekylen Iso E Super som i sig själv avger den här cederträaktiga doften och i kombination med andra dofter fungerar som förstärkande "krydda". Vill du betala fyrsiffrigt för ren Iso E Super i Molecule01 eller halva priset för BANG, som dessutom har a lot of other things going on, är förstås up to you och din plånbok, men själv sträcker jag mig efter Marc Jacobs croch every time.

Det här är en av de parfymer jag inte kan tänka mig att vara utan. Den perfekta och bullet proof-säkra doften för typ vilken man som helst. Och vilken kvinna med smak för trä as well.

5. För den piprökande biblioteks- och fåtöljpappan: Sartorial (Penhaligon's)

Penhaligon's nylanserade Sartorial förra året, en orgie i allt som är *maskulint*. Parfymnäsan Bertrand Duchafour gör här sin svulstiga opulenta grej perfekt utifrån en idé om att återskapa skrädderier på Savile Row i doftform.

Sean Connery shoppar loss på Savile Row

Jag har ingen aning om vad ett skrädderi på Savile Row luktar, men luktar det som Sartorial kan jag tänka mig att ligga med hela gatan pga så ljuvlig. Doftnoterna kretsar kring läder, bivax, honung, vetiver, nejlika, kanel, massor med andra kryddor och mera mera mera läder. Faktum är att tankarn går mer till en skomakare än en skräddare, men what do I know.

Sartorial klassas som aromatisk fougère, en parfymgenre som utgår från ett "doftskelett" av lavendel, ekmossa och inte minst kumarin, en mild söt vanilj- och lätt tobaksdoftande molekyl som återfinns i typ alla parfymer från 1880-talet och framåt. Vilket förvånar mig lite eftersom jag inte känner minsta lilla lavendel i den här? Ekmossan känner jag, den tonar ner sötman från honungen och gör doften både söt och sträv. Men oavsett lavendel eller ej - det luktar skitgott!

Sartorial är min personliga favorit av Penhaligon's "modernt" framtagna dofter, gentlemannamässig ut i fingerspetsarna och den traditionella "english leather"-colognen moderniserad. En våt dröm av honungssötad läder! Perfekt för en stilfull daddy oavsett ålder.

Top 5 new frags for the ladiez

2011-10-22T20:49:00.006+02:00

Hallå alla hags out there!!!!
Ta åt sig den som vill, men med hags åsyftar jag den här gången i första hand alla som använder brudparfym on a regular basis, oavsett kön. Och med tanke på att min fanbase består av 99% bögar och brudar borde det vara rätt många av er bitches out there.

Coco herself - en hag som luktade lika fab som hon såg ut

Här får ni en lista på mina parfymtipce för denna hösté! Vi snackar alltså nylanseringar här, inte "höstdofter" à la mörka rökiga fyllliga historier. "Höstdofter" passar bäst när det INTE är höst in my opinion. Till exempel kör jag mest citrusdofter och blommor just nu pga uppiggande, precis som jag ej drar mig för att köra stearinljusklassikern Messe de Minuit under varma sommardagar.

Ameh guöd vad jag är RADIKAL och CRAZY asså!!!?

Nu är det ju så att miljarders parfymer lanseras HELA TIN och de flesta luktar skit. Därför får ni här en oklanderlig guide till vad som luktar gott av nyheterna på parfymscenen. Och innan någon kommenterar't, JAAA, det finns ett visst fokus på två märken, men det är bara för att jag gillar dem extra mycket och är därför extremt subjektiv i mitt urval. So let me be. All skit som ibland kastas på Pradas dofter, alltså FUCK YOU säger jag bara. Tycker de gör bra grejer och är dessutom mästare på stilfulla förpackningar och flaskor.

So here we go:

1. Chanel Jersey

Jersey är höstens nya tillskott till Chanels "Les Exclusifs"-serie. Les Exclusifs? Ja, nuförtin verkar varje designerhus ha en "exklusiv" parfymserie pga, I guess, den klassiska marknadsregeln att produkter tenderar sälja mer om man höjer priset och gör dem mer svårtillgängliga. I Chanels fall heter serien kort och gott Les Exclusifs, består av enbart GUDOMLIGA dofter, och säljs på behörigt avstånd, närmast i Köpenhamn. Tack och lov för det, annars hade det varit Lyxfällan nästa för denna tanty. MEN! Ha som regel att ALLTID uppsöka en Chanel-butik when travelling abroad, för jag lovar att ni DÖR (på ett bra sätt) bara av att prova dessa dofter.

Okej, så jag verkligen älskar så gott som alla parfymer i Les Exclusifs och jag misstänker att Jersey inte är ett undantag. Har inte luktat på den än, men enligt Julia är huvudnoterna lavendel, vanilj och vit mysk. Jag inbillar mig därför att den är distanserat pudrig på det posha sätt som alla Chanels parfymer är och en perfekt förfinad version av min all time lavendelfavorit Caron Pour Un Homme. Eftersom hipstern Serge Gainsbourg bar Caron vore det här det givna valet för Jane Birkin. Tyvärr några år för sent.

2. Prada Amber pour Homme Intense

Exakt vad som är "pour homme" i denna nya Prada vete fan? Fabulicious är den i vilket fall och ett sprut på armen kastar dig rätt ner i the rabbit hole of myrra, denna bibliska kåda som luktar som en upscale version av julmust. Tillsammans med vanilj och ett stänk patchouli sjunker doften nästan ner i huden, sexig och come hither-ish. Det är som om den vore din egen kroppsdoft, diskret och dirty, och believe me this is a GOOD thing!

Om djävulen bär Prada är det garanterat Amber pour Homme Intense

Liksom alla dofter från Prada hittills varit totalt unisexa är Amber pour Homme Intense det med. Att någon liten mänska på Pradas marknadsföringsavdelning stämplat hälften av dofterna femme och hälften homme är antagligen för att fölk (dvs män) ska känna sig trygga med att det är en doft för dem och inte någon fruntimmersskit. Såna labels skiter naturligtvis läsare av denna blögg vördnadsfullt i. Häv på bara! Och not to worry att blir för mycket! Efter den första kvarten är det bara du själv och de lyckliga satar du trycker dig mot hud-mot-hud som kommer känna den här kåta doften.

3. Serge Lutens Vitriol d'Oeillet

Här har vi å andra sidan en liten sak som definitivt kommer lämna doftspår efter sig! En av Serge Lutens flera döspännande releaser detta år, den här med huvudfokus på nejlikan, alltså blomman, inte kryddan. Nejlikans symboliska funktion är väl vida ökänd. Från den bibliska allusionen (carnation - incarnation, clove of the flesh), bringare av död, fattigdom och otur - allt har denna stackars lilla blomma anklagats för och fått befäst om och om igen genom historien. Under franska revolutionen bar aristokratin nejlikor i knapphålet när de fördes till giljotinen, den portugisiska diktatorrevolten 1974 är också döpt efter nejlikan. Det är den fattiges ros och teaterns bad luck bouquet.

Vitriol d'Oeillets "subtitel" hos Serge Lutens (alla dofterna har en sådan) är "What is it, dr Jekyll?" och passar doften som hand i handske. How come? Den består av kraftfull pepprig kryddning som varvas med och tar över den mjuka blomdoften med oregelbundna mellanrum. Rätt vad det är slår den till och förvandlingen till mr Hyde är ett faktum! Att Vitriol d'Oeillet lanserats samtidigt som en annan Lutens-doft som också har ett viktorianskt tema, den djupt lilafärgade iris- och krysantemerdoftande, De Profundis, känns som en helt rätt och very dandyish vinnarkombination.

Vitriol är allt utom ännu en trist blomdoft, det är fancy floral med en farlig mörk sida! Perfekt kombination till Den Lilla Svarta för en snygg middag eller en Marlene Dietrich-burlesk partykväll i frack.

4. Prada Candy

Listans andra Prada är söt söt söt. Candy luktar godis som i högklassisk english fudge och crème brûlée, med en grown up twist i the drydown av smooth benzoin och en lite "mörk" vanilj, som gör att den lyckas undgå att fastna i barndoftsträsket. Ett bra dietalternativ till att sätta i sig en riktig crème brûlée, jag lovar, du blir lika mätt! Precis som Amber pour homme intense är den helt unisex, men med en flaska som tyvärr gör den omöjlig att köpa för könsnervösa karlar. För oss andra är flaskan naturligtvis exquisite och värd ett köp i sig.

Trots enkelheten i själva doften är det rätt utmanande av Prada att lansera en frickin' GODISPARFYM i dessa tider, när fölk helst vill dofta *ingenting goes fräscht*, på sin höjd som ren tvätt och/eller torktumlare. Man försöker inte ens vara *fint* godis typ turkish delight och annat som kommer i parfymform då och då. Bara Candy rakt av, sött och slabbigt. Sundhetsidealet these days är ju knappast att svulla på med kolaorgier, snarare att gå på gruppträning minst tre gånger i veckan samt springa runt i fåniga tighta byxor på gatorna varje kväll. Ska Candy bli dåliga flickors parfym, precis som Guerlains Shalimar var vid lanseringen för snart hundra år sedan? Bad girls ftw i så fall! Just let yourself go, lukta godis och frossa allt du kan!

5. Chanel no 19 Poudre

Till skillnad från Candy är den här nylanseringen väluppfostrad, blyg och återhållsam. Chanels nyversion av no 19 har med andra ord VÄLDIGT lite att göra med originalet, som är den mest bitchiga och dominanta parfym ever made. Själv älskar jag EdP-versionen av originalet (dock ej EdT:n). Den passar perfekt ihop med power suits, till dagar som kräver bossy attityd på jobbet och man måste kicka lite ass. Man ÄGER helt enkelt med No 19 bakom örat.

Vill hon hångla eller strypas? Inget är säkert when it comes to that No 19

No 19 Poudre har uppenbart syftet att tillgängliggöra den klassiska 19-doften för en ny generation. De gröna noterna från originalet finns där, men mer som en viskning än en högljudd order. Där originalet vräker på med på hyacint, liljekonvalj och narciss, med en frän bergamot i toppen och den klassiska ekmossan i botten - allt med ett rejält åtsittande läderskärp runtom, fokuserar Poudre på galbanum och ambra. Bakom detta hörs en muzak av ljuv grön blomstersång.

Har sprayat på mig Poudre på stan kanske fem gånger hittills och trivts bra i den varje gång, på det sättet man alltid trivs bra med doften av nybakta bullar. Den är inte något jag kommer köpa för egen del, men kan inte tänka mig att NÅGON skulle ogilla eller ta illa vid sig av den här doften? Perfekt för dig som är ovan med parfym, men sugen på en jungfrufix. Det är CLEAN-generationens ingång till Chanel och förhoppningen är väl att man efter en tio år med Poudre ska känna sig redo att gå över till hårdvaran och bli vuxen.

Att man med Poudre trots det lättsmälta upplägget ändå inte känner att ba "AMEEEH töntig light-version av originalet!?", är att Chanel valt att göra den tillräckligt säregen för att bli intressant i sig själv. Ett säkert kort, inte helt olik en ytterligare Prada, den stillsamt vackra Infusion d'Iris, som också kan rekommenderas för alla beginners out there. Infusion d'Iris får helt enkelt vara denna listas obligatoriska bubblare (pga ÄLSKAR konceptet "bubblare").

Keep smellin' well, mina små hagz!

Dagens (anti)parfym

2011-10-15T17:09:00.001+02:00

Hör jag om en ny *herrparfym* med noterna "300 sorters peppar" och "juniper berry" och så kanske lite non-existent *resins* utan närmare specifikation och så *en miljon sorters ceder*. Ja, då kräks jag klyschkräks rakt ut.

Yes, I am lookin at you, Amouage Honour Man, Dsquared Potion, Lanvin Avant Garde mfl.

Inte för att det är dåliga lukter, de är lövely all of them, men för att HALLÅÅÅÅÅÅ det är dags för något nytt att höja på ögonbrynen åt åtminstone litegrann!?!?!?

Själv luktar jag för övrigt fucking amazing idag, tillsammans med Jo Malones Pomegranate Noir.

Filmsugen?

2011-10-15T16:28:00.002+02:00

Varför inte ägna kvällen åt lite Potter/Swinton/Crisp/Woolf i ett och samma

ÄLSKÄLSKÄLSKA denna filme!!!

Parfymentusiaster vi minns, del 1: Hannibal Lecter

2011-09-28T19:28:00.000+02:00

You use Evian skin cream, and sometimes, you wear L'Air du Temps...

...but not today.

---

Tennessee lavender...on an ambergris base...bespoke made.

I rock the world with my cheesecake!

2011-09-28T18:32:00.000+02:00

Kan inte nog credda detta. En låt, ett statement, en upplevelse, en happening: 89-åriga Betty White, världens äldsta nu levande MILF och gay icon, släpper skiva med Luciana.

Smoke of the day

2011-09-17T18:06:00.000+02:00

Lustigt det här med hur en kan hata något först och sen ba ÄLSKART!!!! Eller tvärtom. Typiskt hate stuff som blir löve stuff: kläder, skivor, killar, mat och parfym.

Låt oss därför tala om Comme des Garcons 2 Man. Har haft denna fula bruna blaska i parfymlådan like for ever och ba använt den ca två gånger. Anledning tilll detta: pga köpte den på fyllan (dont ask) och tycker den luktar bränt trä typ eldsvåda och inget mer. Passar perfekt på valborgsmässoafton, i övrigt not so much. Av parfymer gone sakral stämning a la utbrunna ljus föredrar jag de sötare eller kryddigare, t ex Etros Messe de Minuit, CdG:s Ouarzazate eller Guccis Pour Homme.

Så ba hade jag på mig 2 Man en kväll nu i veckan och ba what the effin' f...?!??!?! Den är ju FABULICIOUS!

Grejen är förstås att man måste släppa the hang up på den brända rökalukten av utbrunnen brasa och hostmedicin-ish starka whiff i toppnoten och istället fokusera på basen - en ljuvlig och mycket klädsam vetiver och frankincense, alpstugefeeling with a kinky twist.

En naken hunk i denna stuga = lukten av 2 Man

I sin "Perfumes: The Guide" har Luca Turin placerat CdG 2 Man i sin 5-i-topp över "Strangest Perfumes", tillsammans med aparta ting som Secretions Magnifiques. Håller inte alls med om detta, den är inte alls särskilt strange. Comme des Gascons har gjort bra mycket mer freakish dofter än såhär.

I själva verket är 2 Man en perfekt blandning av vit rök, muskot och en jordig vetiver. Enkel, höstlig och very very genialt.

Det här med att

2011-09-17T17:30:00.000+02:00

röja i medicinskåpet alltså guuuuuva bra!!!! Alla dessa fina minnen som kommer fram. Alla drömmar om mat jag hade tillsammans med mirtazapin, allt fredagsmys med stesolydé. När jag hallucinerade till stilnoct och gick crazy med tiparol. Det var TIDER det!!!

Och när en åt 37,5 mg efexor hahahahaha. Eller 1,25 mg prednisolon. Ja herrejisses så ung och oskuldsfull en var.

Nu blire höstloppis med alla leftovers ute på gatan, först till kvarn osv!!

I dreamed a dream in time gone by...

Wordfeud i mitt hjärta!!!!

2011-09-17T17:23:00.002+02:00

ALLA SOM VILL: WORDFJUDA MED MIG JAG HETER POJKFRÖKEN DÄR AS WELL!!!!!

<3<3<3<3<3

Living la dolce vita!

2011-09-03T16:49:00.000+02:00

Löv my life.

Everywhere you go!

2011-08-28T17:32:00.000+02:00

Ni vet när man får introlåten till Huset fullt på huvet en hel söndag? Är så för mig nu.
Alltså vare bara jag som tyckte det var lite strange med tre män som delade hus med typ ett myller av störiga ungar? Även för ett barn var det ju rätt uppenbart att Danny, Joey och Jesse inte skulle vara kompisar irl.

Men ändå, snygg uncle Jesse var? Var kär i honom och kollade bara för hans skull. Hatade häxan han gifte sig med (men BODDE KVAR i kollektivet wtf??) Alltid hände detta:

1. Jesse/Joey/DJ vill bryta sig ur sektkollektivet och gör något *farligt* dvs något på egen hand.
2. Danny eller någon av hans ungar bortsett DJ talar dem till rätta.
3. Kris uppstår i gemenskapen.
4. Jesse/Joey/DJ inser att de är fast i kollektivet för alltid.
5. Valfri Olsen twin gör/säger ngt bäbiskult och så är avsnittet slut.

Trevligt???

(Tänkte lägga in introsången här men ångrade mig efter att ha tittat på den pga är FÖR gräslig.)

Why ask why?

2011-08-28T17:07:00.000+02:00

Ingen aning om vem som satt ihop detta bildkollage, varför hen gjorde det och hur hen resonerade ang musikvalet, men hallå, allt behöver inte ha en förklaring. Det är ju därför we just löööve YouTube.

Heusten!!!

2011-08-28T02:30:00.002+02:00

Sorry for min inaktivitet, vill ni veta orsaken? Wordfeud!!! Är totally hooked på detta ordspel. Har inte spelat alfapetting på 20 år, men nu jävvlar vad det spelas. Håller i skrivande stund på att krossa Cissi Wallin i ett parti dirty-words-only, är asnöjd över att jag lyckades korsa t:et FISTA med det första i PRUTT. Hahaha, är så vuxen.
Vill ni också bli krossade? Har username Pojkfröken, bara att adda så kör vi igång.

Över till more important things, närmare bestämt what to wear scentwise denna höst? Har för enkelhetens skull gjort en lista som ni kan ta med er till närmaste parfumerie och lämna till betjänten. Garanterat kommer fölk att dra ner sina byxer så fort de känner hur gott ni luktar med dessa dofter, believe me, händer mig jämt.

Älskar hösten av hela mitt hjärta pga äntligen går det att svida upp sig utan att svettas ihjäl, äntligen får man plocka fram trenchar och paraplyer, scarves och brogues. På doftfronten är det dags att ställa tillbaka citruscolognerna och ta fram det tyngre artilleriet. Rökelse, ambra, mysk, tobak, myrra, läder och kryddor - hela gamla testamentets inköpslista av livsmedel vill vi ha i flaskorna! Den här listan är ett urval av mina personliga favoriter ur denna kategori at the moment.

1. Encre Noire (Lalique)

Encre Noire, det svarta bläcket, kommer i en flaska som ser ut precis som ett uppiffat old school bläckhorn, som känns lyxigt och snyggt, very Lalique. Väljer man EdP får man flaskan i kristall till och med. Encre Noire är som namnet säger all about bläck, men också vetiver av bästa sort. Direkt efter att man sprutat på sig luktar den nästan som våt färg och sötsalt tusch. Inte helgalet tusch som i Byredos M/Mink, mer stillsamt och sofistikerat. Allteftersom övergår den i en söt och lite träaktig vetiver som är oooh so good. Är totalt såld på Encre Noire just nu och kommer antagligen överdosera denna många dagar i höst. En budgetversion av Chanels Sycomore, som ändå får en att lukta like a million bucks. Kanske något mindre välsnidad i kanterna än Chanels version, men vem är inte det. KÖP KÖP KÖP!

2. Eau Duelle (Diptyque)

Eau Duelle får ca noll uppmärksamhet på parfymvloggar och hemsidor och jag kan inte förstå varför. Det är ju en urmysig liten sak! Som gör rätt för sitt namn dessutom, det är verkligen en doftduell mellan å ena sidan en mjuk vanilj och å andra sidan en bunt heta kryddor. Tillsammans blir det ett bränt sockerskal på en crème brûlée som någon råkat pudra med svartpeppar. Mmmm.

Okej, kackig liknelse, men seriöst det här är en mycket trevlig linjär doft som håller vad den lovar och inte kommer med överraskningar. Precis vad man behöver under mörka blåsiga höstkvällar och ett utmärkt budgetalternativ till både Serge Lutens Ambre Sultan och Guerlains Spiritueuse Double Vanille.

3. Chergui (Serge Lutens)

Chergui är, utöver namnet på den här parfymen, en beteckning på en torr marockansk ökenvind, något antagligen monsieur Lutens himself haft sin beskärda del av pga han bor ju där. Kanske försöker han göra ökenvinden lite roligare genom att ge den en parfym, vad vet jag, för jag har svårt att tänka mig att en sandstorm luktar såhär gott?

De som vet hur Andy Tauers L'Air du desert Marocain kan nog gissa sig till hur den här luktar as well, den är typ samma sak, fast mörkare. Lutens Chergui är som Tauers inrökta marockanska morbror, eller kanske snarare morbrorns tobakskiosk i någon avkrok av Atlasbergen. Det är all about tobaksblad, hö och lite lite söta kryddor och rökelse i bakgrunden.

Chergui är extremt haussad bland parfymnördar och jag har på ett sätt lite svårt att förstå varför, SÅ speciell är den faktiskt inte. Men det är absolut en mycket fin aromatisk oriental och en av Serge Lutens bästa. För den som gillar doften av kryddor och hö är den ett absolut måste.

4. Midnight in Paris (Van Cleef & Arpels)

Midnight in Paris är en parfym jag inte sett skymten av i svenska varuhus, inte ens på NK som annars säljer såväl Van Cleef & Arpels skitdyra exklusiva linje som deras "billigare" kommersiella linje. Midnight in Paris, som, observera, inte har något med den lökiga filmen med samma namn att göra, hör till den "billigare" sortens parfym från detta exklusiva juvelerarföretag. Såldes ursprungligen enbart på Harrod's och Neiman Marcus, men nu är det alltså internet som gäller om man vill få fatt i en sån här, vilket jag tycker att man bör.

Midnight in Paris representerar läderparfymerna på den här listan, det är en blommig läderdoft med linjekonvalj och grönt te, som faktiskt blinkar lite åt Chanels Cuir de Russie. Kanske är det en bastard till Cuir de Russie, ett kungligt gatubarn som taget ur Les Miserables, som avger en lätt whiff av tjära och rök efter alla nätter i Marais gränder. Men ändå, det är inget smutsigt över den här doften! Den är ren och klar, precis som flaskans natthimmelssfär avger doften samma svala och sensuella nattkänsla. Det här är en unik och tvättäkta kvällsparfym som kan ragga upp vem som helst, oavsett vilket kön du har och vilket kön du raggar på. Kom inte och säg att jag inte varnade er!

5. Baudelaire (Byredo)

First things first: Det hippa stockholmska parfymhuset Byredo symboliserar typ allt som jag inte gillar med ängsligheten hos stans trendigare medelklass. Bortsett den bitska hyndan M/Mink, som förtjänar sitt eget blogginlägg, är deras parfymer nervöst konventionella med en "lagom" twist och reklambyråaktig flaska som passar perfekt i det infällda spotlightskenet i Vasastans badrum.

MEN! Med detta sagt, så finns det ytterligare ett undantag: Baudelaire.

Ibland undrar jag hur mycket Byredo säljer av Baudelaire eftersom den inte stämmer in alls i deras övriga kollektion av moderna vattniga dofter. Baudelaire är en salig blandning av patchouli, papyrus, rökelse, ambra, peppar - inte helt olik den saligen avsomnade Gucci Pour Homme från 2003, Tom Fords sista doft innan han lämnade Gucci och startade eget. Faktiskt inte helt olik en hel rad andra parfymer men ändå sin egen och, denna gång med en positiv laddning i ordet, "lagom" excentrisk.

Charles Baudelaire själv skulle antagligen hellre hänga sig själv än bära den här doften och roterar nog i sin grav as we speak. Det har han å andra sidan antagligen gjort ända sedan parfymör extraordinarie Francis Kurkdjian komponerade Fleur du Male för Jean-Paul Gaultier, med den sedvanliga gaultierska manstorson som flaska. Intressant är dock att om man jämför Baudelaire med Fleur du Male hittar man kanske inte så många likheter i noter, däremot en släktgemenskap i utstrålning, svulstighet och styrka - båda är fantastiska ledarfigurer för sina respektive genrer (apelsinblom och frankincense). Kanske hade Byredos parfym gjort sig bättre om den haft Kurkdjian som pappa och kommit i Gaultiers herrparfymserie under till exempel namnet Spleen du Male?

What would Katie do?

2011-08-13T15:29:00.001+02:00

Katie Puckrick - perfume goddess

Plötsligt händer det! Efter månader av total stiltje i ens prenumerationsuppdateringar på YouTube slår Katie Puckrick till med sommarens bästa datorgrej ever. Gå in på http://fumefinder.com/m och see for yourselves, Katies fantastiska nya portabla perfume consultant! En liten Katie mini-me att ha i telefonen när man plötsligt står där och ba *men vilken ÄR den bästa kryddorientalen för vardagsbruk egentligen*, and by god, nog händer det ofta att man står där allt.

Thank you Katie, we LÖVE you!!!

I'm a genie in a bottle, you gotta rub me the right way

2011-07-28T23:23:00.000+02:00

Hold your horses och wtf, idag bröt jag en masse mot min golden rule att prova en parfym vid MINST tre separata tillfällen innan jag överväger köp. Gick en snabbiz genom NK och sprayade totalt blassé på mig av Keiko Mecheris Génie des Bois, som jag aldrig luktat på tidigare och by Jove var detta det godaste jag känt på hur länge som helst!!!? Brukar inte tycka om violparfym, alltså "brukar inte" som i "absolut verkligen aldrig". Men detta!!!!

Köpte den efter ca fem minuters betänketid och ba *jag skiter i att den kostar 1400:- som jag inte har, jag måste ha den här älsklingen med mig hem och hångla med* med knarkar-/robot-/snuskgubbeblick. Så nu får ni hålla tummarna med mig att det inte var en tillfällig psykos som jag vaknar upp från om två dagar. Parfymer kan ju ha den effekten, att man tror att man gillar dem, fast man inte alls gör det (hence the prova-minst-tre-gånger-regeln).

Viola riviniana aka Skogsviol

Génie des Bois är en violsoliflor, med (enligt Keiko Mecheri själv) noter av viol, violblad, rosenträ, benzoin och tonkaböna. Själv skulle jag vilja tillägga ceder och lavendel till detta, men fine, oavsett vilket är den all about violen. Men inte någon söt jävla sliskviol! Grejen med den är träigheten. Den ÄR verkligen Génie des Bois. Yet mjuk med tonkan och bara ljuvlighet i en liten ask. Min tidigare favorit från Keiko Mecheri, Oliban, kan mycket väl ha fått sig en konkurrent!

Och vem kan motstå en doft som Luckyscent beskriver såhär (såg jag efter att jag kom hem):

Génie des Bois falls somewhere between a feathered-slipper wearing, gold cigarette holder-wielding, old-school movie star and a very naughty bacchanalian romp in a forest blanketed with wild violets. We think you’ll love it, dahling. Kiss kiss.

"Sincerely, your Gay"

2011-07-26T23:19:00.001+02:00

Just a little somethin'-somethin' for yo entertainment, dahrlinks.

Upptäck the life and video diary of puppet movie diva Gay Carrington.

Best bang for your buck!!!

2011-07-24T21:24:00.000+02:00

Parfymer är dyra och inte alltid värda sina pengar. Det finns flera skäl till att det är så, de flesta marknadsföringsrelaterade, en del relaterade till patent på typ en viss råvara, ett fåtal relaterade till parfymkvaliteten på produkten. En skitdyr parfym kan med andra ord vara skräpigare än en billig och vice versa.

Därför kommer er egen fabulous version of Sverker Olofsson här med tips på billig väldoft! För er med skral kassa, er som är småsnåla eller, gud förbjude, "prismedvetna". Och alla mina rekommendationer är gorgeous så till den grad att jag själv har dem allihop, bara så ni vet. Ingen skit här inte med andra ord.

Vissa är explicit marknadsförda "for men", men hey, there we go med marknadsföringsknep again! Könsstämpel på kosmetiska produkter och parfym handlar enbart om att sälja mer. Sätt en könsstämpel på en produkt och folk tenderar att köpa mer, eftersom de kan känna sig säkra på att det är en produkt för dem. Inte minst gäller detta dofter "for men", eftersom många män (åtminstone antas de av marknadsföringsavdelningarna) avstå från fjolligheter som parfym om den inte har en gender stamp of approval. Men you know what? Lukt har inte ett kön! Inga hormoner, inga tuttar eller brösthår. De dofter du ska bära är såklart de dofter du gillar att känna på dig själv. Alla listade dofter nedan kan absolut bäras av både kvännfolk och grabbhalvor eller vad du nu än har mellan bena. You have my word!!

Okej, so here goes:

1. 4711 (Muehlhens). Pris: Runt 90:- för 60 ml.

Ingen överraskning för den som känner till denna klassiker, I guess. 4711 (uttallas "fyrtiosju elva", på originalspråket tyska: "sieb-viertzig-elf") lanserades inte direkt igår, den har kört sin grej ända sedan 1791. Marknadsförs ofta som den första eau de colognen, inte minst i självaste Cologne (eller Köln som vi bönder säger på bönders språk). Ännu ett pr-trick (första colognen var den från Farina, som även den produceras fortfarande), men däremot är det otvetydigt att det är 4711 som blev den urcologne som slog igenom, och det stort.

4711 in collab with Nike. 1700-talet goes street style.

De som har åkt tåg till Köln har sett den gigantiska nummertavla på stationens sotiga stålbalksvägg som välkomnar folk med dessa fyra siffror only. Antagligen skulle det finnas motsvarande på Centralen om Eau de Stockholm hade varit internationellt begrepp för en hel doftgenre, men tack och lov är det inte det.

4711 luktar som cologner gör. Det vill säga olika citrusnoter i en frisk splash med diverse sidonoter och fixativer som inte gör särskilt mycket ljud ifrån sig. 4711 luktar precis som bilden på flaskan ser ut, med alla grejer omkring. Friskt!! Det finns en slags citrus som kan upplevas som old school och typ "gammal farmor", den finns i alla cologner och avtar rätt fort. Och det gör även resten av doften tyvärr, vilket är det enda negativa som finns att säga om den. Men med tanke på priset är det bara att splasha på mer!

4711 är en allroundprodukt som jag alltid har haft hemma, sedan jag provade den första gången i Köln typ -96. Den kan fräscha upp vad eller vem som helst. Tyger, rum, lakan, toaletter, kroppar, you name it. Har faktiskt en flaska i både badrummet och köket/kylen, för spontan uppfräschning. Inte minst efter duschen är det oslagbart att fraischa upp hela sig genom att gå crazy med denna ytterst välkomponerade doft. Rekommenderas starkt.

2. Eau des Baux (L'Occitane). Pris: Ca 350-450:- för 100 ml.

L'Occitane är ett märke som jag inte vet hur jag ska kunna skriva om utan att brista ut i ett ÄLSKA hela tiden. Men de har ju SÅ MYCKET och som är SÅ BRA och allt är liksom enkelt, avskalat och den mest underbara affordable luxury. Provence für alle! Eau des Baux hör till deras basutbud av herrparfym och är deras take on incense. Yeah baby, detta är all about rökelse och trä, men med både syrlighet genom cypressen, som känns som en tät tät skog nästan, och med socker i botten i form av ambra, så att man inte blir mörkrädd.

Jag vill nog påstå att Eau des Baux hör till mina absoluta rökelsefavoriter, för att den är så enkel men ändå unik i sin kombination med cypress. Passar minst lika bra på rökelseälskande femmes, det är inget "after shave"-igt över den om man säger så.

Priset är förstås inte superlågt, men tänk på att det är en stor jäla flaska man får för det. Och det är en parfym som varken avtar snabbt eller kräver mer än två tre sprut. (Om man inte vill gå bananas on purpose med åtta sprut, som jag skulle kunna pga den luktar så gott).

3. Lavender (Caldey Island). Pris: ca 180:- för 50 ml.

Väldoftande munkar på Caldey Island

Utanför Wales sydkust ligger en liten klippig ö vid namn Caldey. Där finns sedan ca 10 000 år tillbaka ett kloster och ca inget mer. Dock att cisterciensermunkarna som bebor klostret är osedvanligt företagsamma och har med en parfymörs hjälp tagit fram en hel serie av eau de parfums, tillverkade utifrån de råvaror som finns att tillgå på ön. Dessa säljer de på ön och med en kackig men fungerande webshop.

Mest känd är deras lavendelsoliflor och jag kan helt och hållet instämma med Luca Turin, när han utnämner denna till världens främsta lavendelparfym i parfymbibeln "Perfumes - The Guide". Han gör det utifrån hur väl man i parfymen lyckats återskapa, eller bevara, den autentiska lavendeldoften. Den molekyl (linalool) som vi förknippar med lavendelns doft är nämligen ökänt svår att inte "förstöra" i destilleringsprocesser och dylikt. Kvar blir bara en paintbrushversion av den ursprungliga lavendelblomman. Men med hörda böners hjälp har munkarna lyckats bättre än någon annan.

Caldeys lavendelparfym saknar mycket av den ganska vassa medicinska touch som old school lavendelparfymer kan ha, och saknar andra vilseledande noter som skulle göra den till något helt annat. Varför skulle man vilja det? När lavendeldoft i sig är så ljuvligt lugnande och sofistikerad. Parfymen gör visserligen inte så mycket väsen av sig i form av ångande doftspår efter dig, utan lägger sig bekvämt tillrätta nära huden. Där ligger den dock kvar mycket längre än många andra lavendelparfymer. Halleluja för Caldeys lavendel!

4. Pour Homme (Kiehl's). Pris: ca 360:- för 7 ml parfymolja.

Det anrika apotekarbolaget från staterna, Kiehl's, har börjat synas mer och mer i Sverige, åtminstone här i Stockholm. Inte mig emot, jag gillar hela apotekarstilen med gamla raka bruna flaskor utan krusiduller. Kiehl's känns som vilda västern-versionen av L'Occitane, och varför inte? Jag har dagar när cowboys känns helt rätt, om man säger så.

På doftsidan är Kiehl's parfymer inte så mycket att hurra för, bortsett de essensoljor som säljs i små mörka rör med rollonfunktion. Kiehl's har en hel drös med essensoljor på lut, långt ifrån alla går att få tag på över disk i till exempel deras butik på NK. En del finns bara "på recept" och produceras inte som fullvärdig produkt för tillfället, men de kommer nog. Kommer och byter av varandra lite då och då, lite som Josef Franks textilmönster på Svenskt Tenn.

Till saken. Kiehl's säljer iallafall Pour Homme, en parfym i oljeform i ett essensrör, dock att detta är en fullvärdig parfymkomposition. Den här parfymen luktar väldigt distinkt och har helt klart *maskulina* noter, det är allt från tallbarr till läder och tobak och patchouli. Helt galet hur många olika noter som man har lyckats klämma in i den här lilla godingen. Kanske att detta är mer av en höst-/vinterdoft än nu när det är 30 grader dock, eftersom den är lite mäktig. Men ack så sexy stuff detta är! På och för både män och kvinnor.

En sak som är väldigt viktig att tänka på dock, särskilt för de som är ovana att hantera rena parfymoljor eller extraits, är att lite gör MYCKET på huden. Att köpa ett töntigt lite rör i en ful brun liten kartong för 360:- kan kännas helt galet dyrt, men tänk då på att de här 7 ml antagligen räcker längre än vilken vanlig jävla parfymflaska som helst. Strong shit! Bra sideeffect med denna förutom att den är extremt dryg är också att den är så liten att den är enkel att ta med sig på t ex resa eller gym eller vad man nu gör.

5. Thé Bergamote (L'Occitane). För tillfället drygt 200:- för 100 ml.

Här klämmer jag i med ytterligare en L'Occitane, inte bara för att den luktar så gott men också för att den är på rea just nu, i flera olika storlekar (se hemsidan). Kanske också ska tillägga att nej, jag får inte betalt av L'Occitane för att skriva detta, hur troligt det än verkar. Jag horar helt gratis och på eget initiativ så att säga. Det är det som kallas löööve.

Thé Bergamote luktar vad den heter, vilket på ren svenska är lika med Earl Grey. Den är helt linjär, dvs den luktar likadant från start till mål, och det är absolut inget fel med parfymer som gör det så länge de luktar gott. Och det gör verkligen den här. Thé Bergamote är som att köra ner huvudet i en stor teburk med Earl Grey och dra in luft allt man orkar. Och vi snackar Earl Grey Extreme här, det är en intensiv fräsch bergamott och en svart tedoft som känns "färsk". Återigen en billig tripp till Provence att spruta på sig fullt med denna.

Den här har oavsiktligt blivit en av mina främsta parfymer i sommar, har snöat in ganska mycket på teparfym. Det är en så bra doft, te alltså, funkar både i jättehetta och i svalare väder, en kopp te är ju aldrig fel.

Sådär, nog med tipz för tillfället. Fler fås på förfrågan. Istället kan ni titta på det här videoklippet som kan vara det mest töntiga och fördomsfulla budgettipset ever, slår till och med Calle Norléns ökända "Bög - Så funkar det". Gillar dock transans attityd pga har samma. Och fascineras över plastigheten hos "Davey", är han en gay robot? Well, why don't you decide:

Fanpage galore!

2011-07-23T14:06:00.000+02:00

Löve när dessa gilla-markeringar kommer upp all at once.

Hur kan man INTE älska Pojkfrökens fanpage på Face!??? Bara undrar.

Når døde vågner

2011-07-23T11:51:00.003+02:00

Idag hedrar vi Norge på det sätt som passar denna blogg bäst, med en särskilt tillägnad header. Detta pga börjar bli gammal tanty och därmed extra blödig när ungdomar dör, eller jag vet inte.
Dessutom på ett sätt som känns bisarrt mycket som Camp Crystal Lake??

Poor sods.

Låt oss tala om: Creed

2011-07-22T20:37:00.007+02:00

Inom marknadsföring talas det gärna om corporate storytelling. En grundläggande och rätt snygg retorisk modell som går ut på att bygga historier kring "företaget". Historier som förmedlar värderingar, historia och visioner bland anställda och till potentiella kunder. Om man kan koppla historierna till "verkligheten", utomstående händelser och personer som legitimerar det berättade är det förstås en bonus.

Några som lyckats asbra med detta är parfymhuset Creed. Creed är ett av de få äldre parfymhusen i Paris som fortfarande finns kvar, grundades 1760 och det enda som så vitt jag vet alltjämt ägs och drivs som familjeföretag (efter att Guerlain såldes 1994 till lyxkonsumtionskonglomeratet LVMH.). Att Creed lyckats så bra handlar såvitt jag kan se om storytelling; om väldigt lyckad marknadsföring snarare än om produktkvalitet eller -tillgänglighet. Precis som kring Guerlain och Chanel finns det massor av berättelser och anekdoter om parfymerna och företaget. Det sägs till exempel att Creed gjort bespoke perfumes till "alla" europeiska hov (med vilket de menar det engelska, franska, spanska och österrikiska), den första mister Creed ska ha varit körsnär åt George III och i samband med detta parfymerat kungens handskar med parfymen (som idag säljs som Royal English Leather) osv osv osv ad infinitum. I princip alla kungligheter och alla kändisar inom sport/film/whatever har någon berättelse om sig, kopplad till framtagandet eller användningen av Creeds parfymer. Om man får tro Creed själva iallafall.

King George III var galen i huvudet. Kanske även i Creeds parfym?

För dessvärre finns det inga historiska bevis på att familjen Creed varit med vid alla dessa händelser och kring alla dessa kungligheter. Inte ett enda. Allt vilar på väl utförd PR, det vill säga på Creeds egna utsagor. Det vore väl inget fel med det i och för sig. Jag älskar skrönor och att gå på dem! Luras gärna till att köpa en parfym som tillverkats för, säg, en tsar, en bergsklättrarchampion i Himalaya eller lovely jetsetparet the Duke of Windsor och Wallis Simpson.

Om det inte vore för att parfymerna OCKSÅ var så overrated!!!

Snyggast och chicast av alla. Har Creeds krispiga parfym Windsor uppkallad efter sig.

Creeds storytelling fortsätter nämligen med framtagandet av parfymerna, om hur enbart de bästa och mest naturliga ingredienser används och hur de i sin tur antagligen blivit (för att citera Luka Turin i parfymbibeln "The Guide") "gathered in rustic baskets among hillsides of heather and clover by barefoot virgin tonsured monks clad in brown burlap while they pray for your soul, as they have done since the late Cretaceous". Som alla lyxparfymörer har man även en "signaturnot" som är lite *hemlig*, i Creeds fall kretsar kring grå ambra (i sig en väldigt exklusiv råvara).

Erwin Creed född -81. Sjunde generationen parfymör. Dock den första skitsnygga?

Okej, visst. Råvarorna ÄR utmärkta. Men ärligt talat, doftkompositionerna i sig är inte särskilt imponerande. Absolut bra, men inte värda de löjliga priserna på runt 2 000 kr för 75 ml! Visst jag erkänner att jag pungat ut med detta flera gånger för deras parfym och har väl provat mig igenom ett flertal. Det flesta luktar gott, vissa jättegott. Till exempel den gröna (duh!) syrliga Selection Verte eller min egen favorit Silver Mountain Water som är frisk alpluft in a bottle. Men alla lider även av extremt dålig varaktighet. Vissa, som den i övrigt helt ljuvliga grapefruktdoften Zeste Mandarine Pamplemousse, får man vara glad om den varar i en halvtimme.

Anledningen till att jag skriver detta är för att Creed ofta får väldigt mycket uppmärksamhet, i olika reportage och på parfymavdelningar som marknadsför dem (läs NK). De framställs som De Ultimata Parfymerna, och vill man prova dem måste man fråga snällt och då under tystnad få sig ett sprut på armen av butiksbetjänt som gärna sedan andaktligt drar någon av creedsagorna för dig. Ärligt, personalen på NK Manlig Depå är så kåta på Creed att det nästan är skrattretande.

Parfymdisken på Manlig Depå. Här dyrkas Creed.

Jag tänker att många som vill köpa sig en så kallad finparfym för första gången går på denna marknadsföring och höstar fram två lakan för något som luktar gott, men inte SÅ gott. Gör inte det!!! För halva priset får man minst lika bra dofter från Annick Goutal, Comme des Garcons och Diptyque. Och är det Creeds lavendel eller läder man tittar på: för en tiondel av priset får man lika bra från brittiska barbermärken som Geo. F Trumper och D.R. Harris (som by the way har hovlevererat minst lika mycket som Creed, om det är kunglig historia man vill ha).

Good old Geo F Trumper - billigt och excellent

Och ni som handlar parfym på typ eBay eller skumma nätbutiker. Tänk efter MYCKET noga innan ni köper Creed för *pangpris*! Creed är för parfymer vad Rolex är för klockor, det vill säga det finns ENORMA mängder piratkopior. Det är bara att fejsa fakta och inse att det inte finns en challe att en flaska Creed kan gå på typ 500 spänn.

Stekarstilleben

Så, nu fick jag det sagt. Kommentera gärna om ni har andra åsikter om Creed. Själv tycker jag inte att de är värda att köpa och att the story of Creed i sig är intressantare än parfymerna de tillverkar. Dock att ett provsprut eller två av de mest kända dofterna absolut är ett måste. Och känner man att man har råd, absolut, go for it! För dofterna i sig är eleganta på det karaktäristiska Creedsättet. Men ur parfymfokuserad konsumentrådgivningssynpunkt, well...: *kastar i röd soptunna och lämnar studion*

Zemestern

2011-07-22T18:06:00.000+02:00

Och you know what? Om nån skulle tänka något sarkastiskt om att alla youtubeklipp på bloggy avslöjar att jag suttit isolerad inomhus vid datorn hela semestern? Well, sod off you twats och låt mig va, en får göra vad en vill på sin lediga tid. Umgås med folk är typiskt arbete (och jag = unemployed springvikarie).

Och när vi ändå snackar. Gå genast in på min nya fanpage på Fejsen och *gilla*!!!!! Vuxenkramar utlovas.
Besides, alla som inte går in och gillar är pedofiler, or so I've heard.

Angry make up tutorial

2011-07-22T18:00:00.000+02:00

Jag vet! Ni är less på alla *skojiga* youtubeklipp jag kommer med, men måste bara ge tipce på denna arga chey som ger "sminktips" på galet roligt sätt. Hon är även tjock faghag och pratar om mat och bögar då och då. Allt man kan begära med andra ord.

Tilda!

2011-07-21T16:54:00.001+02:00

Varför kan vi inte bara se ut såhär allihop? Va?

Jersey Thursday

2011-07-21T16:12:00.002+02:00

På temat rekommendationer på youtube: missa inte Nicola Foti! Han gör impersonations av karaktärer av alla kön och åldrar, med New Jersey som gemensam nämnare. Och det är totally awsome DIY-känsla, på det sätt som kunde vara enbart tacky om det inte var för de väluttänkta relationerna karaktärerna emellan och den långtgående tittarmedverkan genom möjligheten att välja veckotema på klippen, vilken karaktär som skall göra vad m.m., via hans fanpage på Facebook.

The Jersey version of Pojkfröken: Nicola Foti. Så jäla SEXY!!!

Detta blandat med vlogs från Fotis eget liv, i New Jersey såklart, med gästmedverkan av diverse faghags, puggor och småsura familjemedlemmar. Hela tiden så på gränsen till tacky att man inte kan veta om det är genuint eller ironi, som till exempel Nicolas fascination för billigt smink på Wall-Mart, asfula likörflaskor osv osv. I so totally löve och vill vara vän med Nicola och alla hans hags!!!
Missa inte när hans farmor recenserar Video Music Awards och svarar på läsarfrågor om sex och mode på genuint bitskt jerseymanér, alltså dör av kul.

Nedan ett klipp på en av hans TOLV (!) återkommande karaktärer, hispanicbruden María, som lär ut sminktips. Övriga klipp kan hittas här.

5 awesome gays

2011-07-21T01:25:00.001+02:00

Hi ya!
Okej guess vem som har legat och youtubat iklädd ansiktsmask och inget mer ca hela dan??? Obs retorisk fråga. (men probably gjorde du OCKSÅ det, because we are all equally unfab.)

Anyways. Till exempel har jag kollat på youtubekanalen 5 awesome gays, där fem precis sådana gör små vlogs, en awesome gay för varje veckodag. Allt är hilarious på ett lite barnsligt och helt overkligt nördigt sätt och jag blir både lite rörd och lite ledsen pga att interwebs inte fanns när jag var pubis, because jag hade verkligen behövt detta då. Nu verkar de lägga ner samarbetet, men jag rekommenderar en titt på de videor som ligger uppe, eftersom det de gör och förmedlar på sitt DIY-sätt är lite vad internet är all about. Att de är så gölligt nördiga allihop är en bonus. Här är deras avslutningscollage:

Min favorit är såklart Joseph, han som ser ut lite som Marty Feldman och låter lite som Truman Capote. Honom kan man fortsätta följa på hans egen sida. Vill so badly vara hans mamma.

Okey bye ya!

The golden boys

2011-07-18T23:52:00.001+02:00

Här kommer klipp från yotubban på två av parfymvärldens rara guldgossar: Erwin Creed och Kilian Hennessy. Erwin är arvtagare till parfymhuset Creed och i full färd med att skolas in som parfymör. Parfymen som han presenterar i klippet är Creeds senaste release och en av de första som Erwin står som huvudkompositör bakom.

Kilian är, också i egenskap av äldste son *hej patriarkal*, arvtagare till jättekonglomeratet LVMH som äger i stort sett alla lyxkonsumtionsföretag worldwide (kläder, klockor, sprit, kosmetik, parfym, väskor, you name it). För att Sturm-und-Drang:a lite har han öppnat eget under det fantasifulla namnet By Kilian.

Alltså säga vad man vill men man blir ju lite kåt på dem? Iallafall på Kilian och hans fullkomligt GORGEOUS läspning, very upper class. Well, de känns ju rätt överklassinavlade båda två. Erwin känns dock mest som odräglig brat, men kan duga för ett straffknöll eller två. Om inte annat för hans extremt dåliga presentation av Royal Oud!
För ska man granska dessa baby boys ur konkurrenssynpunkt känns ju Erwin som the given loser, jag menar "people wanted us to make an oud, so we made one". Really? Känns ju oerhört innovativt och konstnärligt. Att oud (en kåda som bildas när agarträ angrips av en sorts svamp) var modedoften typ 2009 känns också, eh, lite off och ängsligt.

Då vinner Kilian som vet hur man drar en vinnande story kring sina parfymer och går *entusiastisk konstnär* all over. Kan också säga att hans SVINDYRA parfymer är värda priset pga fantastiska, till skillnad från Creeds övervärderade historier som vara ca två timmar max på huden, kostar skjortan och kommer i fula flaskor.
Gillar dock inte när Killy dödar stämningen med att börja jiddra om sin jävla flickvän.

Kilian Hennessy tillsammans med pungspliten som gud glömde

Frågan är förstås: vad tycker killarna om varandra? Vad ska hända med Creed när Erwin tröttnat på att springa pappas ärenden på pressreleaser? Tänker han bli familjens svarta får och sälja skiten till LVMH efter snart 300 år i familjen, för att få åka skidor och surfa (hans två intressen enligt ngn intervju jag läste för ngt år sedan) in private resten av livet? När ska Kilian och Erwin finna varandra i het, rå och läspande sex? Varför är inte JAG en slirig arvinge till patriarkal fransk big business?

Bara frågar.

Gåsar, ålar osv osv

2011-07-14T20:51:00.000+02:00

Gissa om en annan åker till Skåne imorgon bitti eller?????? Bara för det ska det bli "REGNKAOS" enligt trovärdig källa, dvs Expressens löpsedel. Hade hoppats få visa upp mina blekfeta spiror i Louisianas park på söndag och gå med panamahatt på, jag vet inte, nån jävla strand el dyl.

Orkar inte ens skriva hur tidigt jag måste gå upp imorgon, hatar mig själv för denna idiotbokning jag gjorde via interwebs kl 03:48. Och trots att en bor rakt över Brommas jävla infartssträcka för landning så tar det, i bästa fall, 23452568720 minuter att åka dit med bössen imorgon, om man får tro SL:s reseplanerare. Hur jävla lätt är det att spara in på taxiutgifterna med dessa förutsättningar vavava????

Ska gå och käka torr spettekaka och gråta mig till söms nu hejdå.
Mvh /kåtiz m serious i-landsproblem

IT'S N'SYNC!!!

2011-07-14T20:30:00.000+02:00

Oh those were the days.

Kolla kolla

2011-07-14T18:25:00.004+02:00

For those of you som har missat det kan meddelas följande:

Under hela 2010 åkte en brittisk journalist vid namn Ian Denyer runt och filmade, intervjuade och filosoferade kring temat: parfym. Han följde framtagandet av flera nya parfymer, från high end stuff som specialutgåvor från Goldsmith London á 6000 pund flaskan, till not so high end (men minst lika inflytelserikt), som framtagandet av en ny deospray från Axe. Han hängde med parfymgurus som Jean Paul Guerlain, Christopher Brosius, Roja Dove och Ann Gottlieb. Han åkte på klassresa till Provence med parfymörstudenterna på Givaudan. Han kallade Jean Claude Ellena för "the Obi-Wan Kenobi of perfumers" och visade hur parfymjournalisten Chandler Burr gjorde vad alla parfymnördar gör när armarna inte räcker till för flera provsprut: han använde knäna.

Det hela resulterade i tre GLORIOUS entimmesavsnitt på BBC som gått på brittisk tv de senaste veckorna. Det har varit min största sorg denna sommar att en annan som sitter utanför BBC:s sändningsområde inte kunnat se detta?!?

MEN NU ÄR DET MÖJLIGT!!!!!!!! Thanks to en liten ängel på YouTube.

Nedan följer del 1/4 från det första programmet. Resterande delar kan man titta på här.

Allt är naturligtvis sådär fantastiskt mysigt och välproducerat som bara brittiska kvalitetsdokumentärer kan vara. Rekommenderar särskilt det andra programmet i serien. Samt att ni tittar SNARAST, för vem vet när BBC väljer att spärra uppladdningarna av något random töntigt skäl.

Baby we were born this way

2011-07-12T20:07:00.002+02:00

Jag var tolv år när låten i klippet släpptes. Och det kan mycket väl ha sett ut just precis såhär.

(Starring: Robert Jeffrey. Intervju med honom, som vuxen, här.)

Showgirls!

2011-07-12T19:51:00.000+02:00

...is what we are, and always will be.

Inget konstigt alls!

2011-07-12T17:28:00.001+02:00

Parfymreklam à la Tom Ford. Vsg för valfri analys.

The beast within

2011-07-11T23:47:00.009+02:00

So it has come to this! Det Stora Inlägget om parfymernas Antikrist! Från parfymhusens enfant terrible, det ultraproggressiva parfymhuset Etat Libre d'Orange. Om dem har jag redan bloggat en gång, på ett annat ställe, och då gällde det parfymen Delicious Closet Queen som luktar smygbög. Den här gången är ämnet deras by far mest kända, men också, kanske, minst använda: the one and only Sécrétions Magnifiques.

Sécrétions Magnifiques luktar enligt Etat Libre d'Orange själva precis vad den heter. Det är blod, det är sperma, svett, saliv och så vidare och så vidare och så vidare. Dock inget kiss och bajs! Kanske gick gränsen för vad som är "magnifiques" precis innan. Sedan har de slängt in några mer normala parfymnoter i sin innehållsdeklaration: iris, sandelträ och opoponax (en växtkåda som i oljeform avger en typ smörig doft). Och så ett "mjölkackord" på det.

När jag första gången fick chansen att lukta på Sécrétions Magnifiques, för kanske ett år sedan, var mina förväntningar WAY up there, jag menar så gross som det låter och så mytomspunnen som parfymen är. "Alla" förfasar sig ju över denna okristliga lukt! För den som tycker sånt är kul kan man på YouTube se hur många parfymnördar som helst recensera sina first impressions live i kameran. Och den ena är naturligtvis värre drama queen än den andra. En av dem har till och med tagit fram en hink att kräkas i, just in case. Vuxna karln! (Roligast med hans klipp är dock när hans typ 7-åriga son kommer in och får lukta och ba "tja det luktar väl blommor")

Parfumgurun Katie Puckrick kräklas icke. But she smells.

Sanningen är dock att Sécrétions Magnifiques inte luktar all that bad. Eller såhär: den luktar märkligt och "obekvämt". Men knappast så att man behöver en hink. Hade man inte tagit del av den, eh, säljande beskrivningen innan är frågan om man inte uppfattat lukten som något helt annat, lite som 7-åringen i länken ovan. Anyhow. Inledningsvis är lukten man känner skarp metall. Tänk spik. Rostigt stål. Lyktstolpe. Lite som Slussen, fast minus avgaserna. Allteftersom blir lukten mer *krämig*. Mer nasty. Jag tog på mig rätt rejält på underarmen när jag provade första gången och tyckte det var okej till en början, men efter cirka en halvtimme var jag så tvångsmässigt besatt av att jag hade lukten på mig och ännu lite senare närmast panikslagen av den och hur jag skulle kunna bli av med den så fort som möjligt. Och ändå så har den någon form av dragningskraft! Man kan bara inte sluta att lukta på den.

Mannen på bilden probably overdid it med Sécrétions i morse.

Det som mest liknar lukten av Sécrétions Magnifiques är smaken av näsblod. Att prova den är som att doppa armen i näsblod. Katie Puckrick i klippet ovan skriker "it smells like a crime scene" och det kan jag också tänka mig, en crime scene a la blodigt mord i stort bilgarage. It sure does smell like sjukhus anyway, för alla er som jobbat i vården och vet vad jag talar om. Jag tänker nästan omedelbart på operationssalar och bandage när jag luktar på Sécrétions Magnifiques. På metalliska ljud, surrande apparater och tyst arbetande kirurger, steriltvättade kroppar under duk och formaldehyd. På ondska? Är det en skräkfilmsdoktor vi snackar om eller en snäll världsräddande Florence Nightingale? Well... Jag skulle säga att det iallafall inte kan vara Nightingale för hon luktar nybakade bullar och snäll tant. Det här luktar mer känslolöst. Kallt, men också attraherande. På ett perverst kind of way.

Detta, fast x1000000

Att den här lukten av känslokalla kroppsutsöndringar blivit en storsäljare beror såklart först och främst på den sensationslystna marknadsföringen, jag menar, bara att ha den här...fontänpenisen som symbol för den? Hade den här lilla flaskan kostat 40 kr och sålts på Buttericks hade den varit med på ALLA 12-årskalas och möhippor och ba *GÖVA ROLIT*! Nu kostar den typ 700 kr och säljs på fina gatan i Paris = det blir provokativ konst. "Vem vill ha på sig det här" och "varför GÖR man det här" osv osv etc m.m.

Well, uppenbarligen så säljer det och någonstans under alla dråpliga first impressions kanske folk vill lukta lite sekretioner? Lite blod och snusk. Faktum är att med ett försiktigt sprut under bröstet och kanske ett i knävecket funkar den här skräckdoften oväntat bra som en slags kroppslig aura av filthy mystique. Den skär sig heller inte med en annan parfym, till exempel en lite tyngre oriental bakom öronen som plockar upp irisen eller sandelträet från south of the border. Är det egentligen så fel att vilja ta fram sin inre vampyr eller inre seriemördare ibland, för de där... speciella tillfällena? I know I wouldn't mind.

Tänk er honom med "Sécrétions" all ovah himself *mmmm*

Till ungdomen - nörden I eder!

2011-07-10T17:44:00.007+02:00

Without further ado kommer här min nya idol och fellow parfymnörd down under:

Blir kär varje gång jag tittar på detta, in a mother to a son kinda way. När han pratar om vad mojito kan tänkas vara, man ba *VILL TA HAND OM*. I hope youth is kind to you, dear Joe, för gudarna ska veta att det kan vara jävligt jobbigt att vara nördig tonårskille med faibless för något så omanligt som parfym. På det sättet känns det so very natural att posta parfymtankar over and over again här på Pojkfröken. Kanske läser någon svensk Joe detta och får energi att fortsätta göra sin grej.

Och apropå det, mitt eget intresse för just parfym har det kommit frågor om. Är det något nytt påfund, how did it all began osv osv. Och nej det är inget nytt, men det har fått ny energi denna vår, kanske för att jag flyttade i mars och i samband med det tvingades in i min stash av flaskor och ba NÄMEN kolla HÄRA!!!

Faktum är att jag inte minns exakt NÄR det började, någonstans i åldern 10-12 methinks? Minns dock att min äldre syster hade diverse utbrott på mig under denna tidsperiod pga jag rotade runt i hennes badrum, sprayade med hennes pubertala ådötoalätter och FÖRSTÖRDE (enligt henne). Minns också hur det ömma moderskapet visade mig och lärde mig uttala namnen på hennes små flakonger, små extraits de parfum på Chanels No 5 och Nina Riccis L'Air du Temps som jag ba *göva exotisch det här löktar* och så inte minst 80-talskvinnans favoritparfymör: Oscar de la Renta.

Sedan hände högstadiet och puberteten = det blev coolt att spraya ner sig med div billighetsspraydeos som hette saker som "Jockey", men tillsammans med mina faghags in spe (detta var innan den ökända garderoben ens var ett begrepp jag kände till), hittade jag snart till ett något mer högstadieraffinerat utbud. Vi snackar Diors Fahrenheit, alla jävla fula flankers med namnet Samba, Hugo Boss Elements, och inte minst det som blev min signature scent för hela denna period: Yves Saint Laurents "Jazz Prestige". Bara namnet liksom! Är så jäla arg för att jag har slängt min sista Jazz Pröstige och inte kan sitta och nostalgitrippa med den, nu när YSL slutat tillverka den. I vilket fall, för er som inte känner till den var det (precis som ca alla dofter från denna era) en hysteriskt stark doft av en slags syrlig tobak, vem som helst kunde få huvudvärk av endast ett sprut (själv körde jag minst fyra varje dag och ba *fräääscht*).

Jazz Prestige RIP. Tyckte denna reklambild var höjden av mondänt 1993 och ba *vill va hon med killön*.

Och på den vägen är det, om man säger. Sedan började jag läsa böcker om parfym, om luktsinnet, molekyler och parfymhus. Samla på mig flaskor, klippa ut reklambilder att glo på (way before internetz detta), lukta på prover som kom med de spännande tidningar jag drömde mig bort med hjälp av (Q, Empire, Mari Clär). Har haft en enorm fördel av att ha en doftintresserad familj i största allmänhet och en pappa med resjobb i synnerhet, som ba kunnat understödja min hoardingpotential via duty free. Idag rymmer Samlingen runt hundra olika flaskor (varken vill, törs eller orkar räkna??? Min wardrobe på parfymforumet Basenotes ligger på 90 flarror prick, men de saknar vissa av mina där SÅATTEH) och blott gud vet hur många prover och decants som ryms i alla påsar etc jag har som ligger och skräpar i gömmorna. YES, I have a problem, ok? Dock att detta med antal flaskor, som ju alla parfymnördar vet, fluktuerar konstant pga att man ger bort, byter, slänger osv. Mina nephews håller sig till exempel relativt väldoftande helt tack vare sin nördiga morbror. Och idag ska min flaska Jardin Clos dekanteras för framtida referensbruk samt därefter skickas till en parfymista i Bulgarien, i utbyte mot hennes flaska Havana. Häpp!

Delar av The Secret Stash som den ser ut idag. Här i samband med att jag skrev blogginlägget om Beach Smells 2011 och ett kommande om "ferns" (courtesy of Caroline Hainer, perfume goddess och rodeoblogger).

Den som är mer nyfiken på min egen samling, på byten eller att få prover på det jag skrivit om eller tips på dofter i största allmänhet, well, det är som vanligt bara att maila eller kommentera.

A girl and her lobster...

2011-07-09T15:57:00.002+02:00

...are soon to be separated.

Beach smells 2011!

2011-07-07T22:16:00.007+02:00

Ett stort gäng av YouTubes manliga parfymnördar har gått ihop i någon slags summer scents extravaganza där de väljer årets bästa sommardofter. Blev såklart avis och tänker därför göra samma sak, fast här på bloggy och på egen hand pga har ju ingen att kollaborera med *eremit*. Here goes:

POJKFRÖKENS BEACH SCENTS OF 2011!!!!!!!!!!!

Okej. Alltså problemet med sommardofter är att de kräver en definiering av "sommar", dvs vad gör de somriga eller vad får de att upplevas som somriga? I YouTube-recensionerna är det tydligt att de flesta utgår från ett mycket varmt och soligt strandväder, kanske för att de flesta av dem som recenserar bor i varma amerikanska delstater. Här i La Suede är det inte lika självklart att en sommardoft är lika med en lätt och frisk akvatisk parfym eller en klassisk citruscologne. Vårt väder är ju lite sisådär och inte direkt som i Albuquerque (tack och lov). Därför kan en doft som inte nödvändigtvis är särskilt "fräsch", men som i sig kräver ett varmare väder, eller rättare sagt en svettigare hud för att komma till sin fulla rätt, vara den bästa sommardoften.

Praktexemplet på en sådan parfym är Etros "Messe de Minuit". En riktig gothdoft av bivax, honung, rökelse, trä och mysk, som direkt för tankarna till romersk-katolsk katedral, en pågående mässa med brinnande ljus och egentligen inte alls någon sommar. Men det är när huden blir riktigt uppvärmd som all färg kommer fram i den här doften som annars ganska snabbt övergår i slocknade stearinljus i en stängd, dammig vanlig svennekyrka som man blivit inlåst i.

Om man jämför Messe de Minuit med till exempel Penhaligon's "Sartorial", en liknande doft av samma parfymör (den högproduktive Bertrand Duchafour som typ är helkåt på att göra mustiga dofter som de här, vilket vi älskar honom för), så märker man skillnaden. Sartorial, som har en gedigen läderbas (tanken är att den ska lukta som hos en skräddare på Savile Row), har inte alls samma behov av kroppsvärmen, den kör sitt rejs ändå, vare sig man vill eller inte. Därför väljer jag Messe de Minuit som min bästa sommardoft! Eller om det kanske är Messe de Minuit som väljer sommaren som sin årstid, I dunno.

Mitt andra parfymval denna sommar måste bli Maison Martin Margielas "L'eau". Eller rättare sagt [untitled] l'eau, för den är så extremt hipp att den inte heter någonting. Margiela är ju the essence of södermalmshipster och den förra parfymen som de lanserade (som "bara" hette [untitled]) var så dödligt trist att jag inte har brytt mig om att ta reda på mer om den här nya (beskriven som "en lättare version" av den första, man ba men bitch please?). Blev dock överöst med prover av den i Skottland och l'eau luktar ca inte alls lika kvalmigt som den första, utan är helt dominerad av doften av klippt gräs, spearmint och citrus. Just det! Det är det där med gräset som gör den intressant, och i kombination med minten så blir det både lite fotbollsplan-/tuggummikänsla och lite mojito/mint julep.

Jag kan verkligen känna hur RÄTT den här parfymen är rent stilmässigt, så REN men lagom vass i sin gräsnot, very F12:s terass. Ni fattar. Men ändå inte så överdrivet stiff att den blir obärbar (hej Byredos Blanche och Cleans Fresh Laundry!), tvärtom, den är både moderätt OCH avslappnad och kul att umgås med. Som när man går på fest hemma hos folk från Konstfack och efter odrägligt minglande hittar fram till de trevliga tjejerna och ba MEN FINALLY.

Min tredje favorit den här sommaren (pga att jag just fått upp ögonen för den och därför od:ar den as we speak) är Voyage d'Hermès från, ja just det, Hermès. Alltid detta Hermès, alla pojkfröknars och posh tantys favoritmodehus! VdH kom ut förra året och jag har undvikit att lukta på den här pga...jag vet inte? Lathet, dumhet, whatever. Kanske för att den ser rätt jobbig ut i sin töntiga sadelskodesignade flaska?

MEN SÅ FEL JAG HADE! Voyage d'Hermès är gjord av Hermès husnäsa Jean Claude Ellena, parfymguru extraordinaire, och har man luktat sig igenom hans produktion tidigare så känner man _omedelbart_ efter första sprutet Voyage vem som ligger bakom den. Det som jag trodde var en ointressant citrus-green, visar sig vara en starkt pepprig och te-aktig liten goding.&Tammans med vit mysk och diverse kryddor, inte minst ingefära, som vi ju LÖÖÖVES. Allt är very e och very Hermès. Lite som om man tagit en skitsnygg men blåst och stillös sportkill(citruscolognen), stoppat in honom i en high class extreme makeovermaskin a la professor althazar (aka J C Ellena), sett homom cirkulera omkring i alla rör och till sist komma ut i andra ändan med samma gorgeous utseende, men nu med ett IQ att tala om, en fab linnekostym samt villighet att tillfredsställa alla dina såväl världsliga som kroppsliga behov. Så luktar Voyage d'Hermès.

Egentligen har jag SÅ många fler jag vill välja, men det får bli de här tre i år. Bubblaren, som jag inte fått chansen att lukta på ÄNNU pga den är så otroligt sprillans ny, är Providence Perfumes all the way through ekologiska nya parfym Eva Luna, som ska lukta nyupplockad morot, alltså DÖR av härligt det låter? Återkommer om denna så snart jag fått fatt i samples.

La Pat!

2011-07-07T14:29:00.000+02:00

En gammal favorit såhär en varm sommardag.

We just <3 La Pat

Strandlektyr

2011-07-06T22:49:00.000+02:00

Själen måste ju också få sitt.

För övrigt...

2011-07-06T19:50:00.002+02:00

...måste jag ju tjata lite om detta att jag såg denna lilla tanty when in Scotland:

Ett stort ögonblick i varje liten anglofil bögs liv.

Det hela ägde rum vid Holyrood Palace i Edinburgh. Hon hade gröna kläder och matchande mad hatter's hat (såklart). Beiga pensionärsstrumpyxor. Tantig gångstil. Och var alldeles alldeles underbar.

På det polisbevakade pöbelavstånd som jag såg henne från alltså.

Blogginlägget i vilket jag ältar diverse inköp samt drömmer mig tillbaka till högstadiet

2011-07-06T19:29:00.000+02:00

Hej alla mina små fit... osv!!!

Här sitter jag och gör bokslut över de sista ca två veckorna ur mitt "liv", dvs min konsumtion, i Skottland.

a) Saker jag skulle köpa pga desperat behov: shorts och linneplagg pga det är sommar och jag har inga kläder ämnade för denna sk ljuvliga tid. Antal köpta: 0.

b) Saker jag inte skulle köpa pga har redan way too many: parfymflaskor, accessoarer typ scarves som jag aldrig använder, vinterkläder. Antal köpt: 29843572098347.

Till exempel har jag köpt YTTERLIGARE en trenchcoat, denna gång en beige av märket Aquascutum (som jag fortfarande inte har en aning om hur man uttalar pga idiot). Såhär med facit i hand ser jag ut som en febersjuk blottare i den, men i vilket fall, nu hänger den här och är snygg samt ger mig ångest.

Annat jag köpt: en lång fab grönvit svindyr sidenscarf av märket New & Lingwood som jag troligen aldrig kommer att ha in public och som jag först råkade slänga när jag packade upp pga låg i en påse som *verkade tom*. Hittade den nyss i papperskorgen.

Ja, sådär håller det på.
Mest nöjd är jag dock med mitt flygplatsfynd: Fahrenheit! Ni vet eau de toiletten from hell som varenda ung man ur generationen "sent 70-tal" överdoserat?

Det finns SÅ mycket att säga om denna parfym. Har ni provat den nyligen? Om inte: GÖR DET! Lovar att ni kommer bli förvånade över hur den luktar, dels för att den tropligen genomgått en lätt omformulering, dels för att den inte är så tokig som man minns. Plus att den för med sig både det ena och det andra minnet av assorted high school boys, och såhär på lite avstånd är minnena på det hela taget... ganska bra.

Fahrenheit spraydeo - två onda ting i ett

Någon 30-plussare av manligt kön skrev någonstans att Fahrenheit var den oslagbart bästa raggningsparfymen, alltså idag, alla ragg ba blev intresserade omedelbart. Hans teori var att doften av Fahrenheit undermedvetet väckte något nostalgiskt minne av long lost tonårskärlek hos 70-talistkvinnsen.
Om detta stämmer låter jag vara osagt, men jag känner att taxfreeflaskan var ett roligt och prisvärt köp down memory lanem, att sniffa på när man vill minnas the early '90s. Antingen för att längta tillbaka eller för att påminna sig om att man ju _verkligen_ inte längtar tillbaka.

Och för den som undrar hur Fahrenheit luktar: tänk bensin, tänk olja och verkstad och gummi. Moppekille.
Grrrrr.

P.s. detta att det finns ett taiwanesiskt boyband vid namn Fahrenheit? Alltså...

Fahrenheit - I wonder how they smell?

VSG FÖR INFON!!!!

2011-06-25T14:33:00.000+02:00

Detta att jag har semezter alltså. Är super fun och very much like this

bortsett att jag är i Skottland = alla badbögar är fåraherdar med tvivelaktig tandstatus.

Men vad gör väl det är man har samma inställning som Birgit till vad man ägnar sig åt under lediga sommardagar:

See you soon, suckers.

Två korta smellisar!!!

2011-06-20T22:44:00.000+02:00

Nej men vad är det jag ser? Charmanta parfymblodgen PereDePierre recenserar IDAG Chanels Sycomore? Härmapa!!!

Nej men allvarligt, gå in och läs.

Sedan ett rykande hett SHOPPINGTIPZ för alla skatteåterbärare där ute i vårt avlånga penisformade land: brittiska nätbutiken Escentual.com har precis börjat sälja Amouage och firar detta med att erbjuda samplepåse med ALLA parfymer från nämnda märke. För priset £30. Som dras av om man köper en helflaska inom två månader.

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ungefär som raden ovan ser min hjärna ut när jag hittar liknande erbjudanden.
Men det är säkert bara jag.

I am Pojkfröken, and I smell!

2011-06-19T20:16:00.000+02:00

Känslan när ens boyfriend kommer hem från Paris med dessa presenter till petit moi??! Det är känslan av true frickin' löve kan jag tala om.
Detta var alltså FÖRRA söndagen och jag har nu gått omkring med Chanels Sycomore över hela mig i en vecka och ba DÖR av härligt!!! Dvs om man är en fan av vetiver och rökig parfym. (Den andra flaskan är alltså EdP-versionen av Terre d'Hermès, som jag skrivit om i ett tidigare inlägg.)

Jag hade alltså inte luktat på Sycomore innan, bara läst om den, och var beredd på något annorlunda. En rökighet mer åt rökelsehållet, dvs varmare och mer fyllig. Dock att så icke är fallet med Sycomore! Den här lilla flaskan är all about KALL och TORR rök, utspätt med Chanels lite pudriga och bomullsmjuka signaturackord som gör doften både rå och lätt, maskulin och feminin på samma gång. Och uppepå det den mest fantastiska vetivern ever. Visserligen har jag och Sycomore bara en veckas relation bakom oss, men det lutar redan åt att det här kan vara frågan om livslång kärlek.

Någon som inte helt håller med mig i ovanstående recension är Katie Puckrick, parfymens motsvarighet till vad Nigella Lawson är för maten. Rekommenderar verkligen hennes blogg och kanske framförallt hennes youtube-recensioner av parfym. Man får ALDRIG nog av att titta på hennes nördigt erotiserande doftsnack. Här får ni hennes take on Sycomore:

Och när vi ändå är inne på ämnet vetiver vill jag utfärda en varning: Montales "Vetiver des Sables". Montales oudparfymer är by heaven sent i princip allihop, men den här sk "vetivern" är för det första helt utan vetiverdoft och för det andra helt jävla vidrig.
Sådär, då fick jag det sagt också.

"Je passe pour un homme, pas très beau garçon"

2011-06-11T02:07:00.001+02:00

Alla ni som undrat om Jane Birkins och Serge Gainsbourgs koppling till parfymen Pour Un Homme (se bild i föregående inlägg) var det alltså så att de bidrog med en liten trudelutt, som i en (enligt mig) toklyckad reklamkampanj såldes som EP tillsammans med parfymen 1972. "Toklyckad" för att det är så jäla kul att få vinylsingel vid parfymköp och att låten i sig är so very not this scent att man ba okej?

Kan det vara det här som Chanel så desperat försökt överträffa i varje reklamkampanj ever since?

´

Btw, update från förra inlägget: Caron Pour Un Homme FINNS att få tag på i stan, hittade en ledsen liten flaska i ett hörn på NK i torsdags. Köp köp köp!

Doften av en redig karl

2011-06-06T23:08:00.002+02:00

Till alla er som tycker att jag borde sluta tjata om parfym och blogga om massa annat VIKTIGT istället: jag SKA! Men just nu är mitt liv så jäla trist att det inte finns så mycket annat att blogga om + väldoft är ju ändå LIVET + vem orkar bry sig om nånting överhuvudtaget i den här fab värmeböljan!!!! Inte jag iaf. Har ni önskemål på ämnen ni vill att jag ska ta mig an och ge min högst åtråvärda synvinkel på, jamen skriv en kommentar om'et och vi får se vad vi kan göra. Jag är inte knusslig.

Nu över till alla perfume lovers out there: här får ni min tio i topp på omistliga herrparfymer! Okej, det blev inte 10, det blev 11, antar att en av dem får betraktas som *bubblare* (alltså älska konceptet bubblare!).

Manligt - men inte på topplistan

Okej. Sammanställningen är i stort sett enbart på *maskulina* dofter, dvs jag har valt bort såna som kallas unisexa. Dock med något undantag.

De olika parfymerna är heller inte en lista över mina personliga favoriter, utan mer en must have referenslista för alla som vill veta mer om herrparfym eller skaffa sig en egen liten osande doftgarderob av pure MAN. Det är alltså dofterna man på något sätt bör kunna relatera till för att få grepp om alla andra.

Sedan finns det ju många många fler dofter som borde vara med. The agony med att VÄLJA BORT!!!!
Men men, here goes:

1. Vetiver (Guerlain, 1961)

Först och främst, som i alla parfymsammanhang, Guerlains underbara Vetiver. Det här kan vara den bästa doften ALLA kategorier, inte bara inom vetivergenren! Från första sprutet till sista sista livsgnistan av intorkad bas i en skjorta från dagen innan - man vill bara ÄTA UPP den, så god är den. Kryddig i början, friskare i mitten och sedan rakt ner i den söta vetiverroten. Inte FÖR söt dock, den undviker gränsen när vetiver (åtminstone på mig) kan gå från att lukta jordigt gräs till att lukta hasch (hej Vetyverio från Diptyque!). Det här är parfymen man kan ge bort till vem som helst och som aldrig kan bli fel, trots att den inte tillhör det helkommersiella utbudet. Älskar den över ca allt annat och bär den så ofta det bara går.

2. Pour Monsieur (Chanel, 1955)

Ah, Pour Monsieur! Min olfaktoriska snuttefilt. Men hur jag hatade den här doften när jag var yngre! Pga dess gubbighet, I guess. Visst, den är lite daterad, med sin tydliga citrus goes kardemummadoft, men det finns en klar charm med daterade dofter as well. Precis som man inte varje dag vill gå i vita kläder, eller bara äga möbler från 2000 och framåt.
Själv har jag den här antingen innan jag lägger mig eller till de jobbdagar då jag behöver en maskot att luta mig tillbaka mot. Alltså, en olfaktorisk snuttefilt. Antar att mina konnotationer härstammar från att Pour Monsieur luktar precis som min farfar gjorde.
När doften lanserades var det Coco Chanels egen hyllning till alla sina män. Och nog kan jag känna, förutom farfar, både the Duke of Westminster och Igor Stravinsky i den. En mer sober maskulin doft finns inte på kartan.

Finns i en uppdaterad variant för den som vill ha, men ändå inte lukta farfar. Pour Monsieur Concentrée heter den och är även den mycket bra. Men själv kör jag old school.

3. Havana (Aramis, 1994)

Havana får här på listan representera läderparfymerna. Lädret, den kanske mest maskulina av doftnoter, som för tankarna till djur, lantbruk, skinnpaj och The Marlboro Man. Inte för att det betyder att bara män passar i doften.
Havana luktar så otroligt MYCKET, mycket läder och mycket annat också. Med en touch av västindisk rom och cigarr. Precis som Aramis övriga herrkollektion är doften hos Havana nästan parodiskt manlig, men kommer man väl över den känslan är den fantastisk. Att den inte fått dåligt rykte à la Kouros är antagligen thanks to god eller diskret marknadsföring. Havana är, särskilt här i Sverige, fortfarande ett rätt okänt doftkort.

4. Eau Sauvage (Dior, 1966)

Eau Sauvage, inte så lite av en ikon bland herrparfymerna. En dofternas burberrytrench, något som alla dofter som kommit därefter har tvingats att förhålla sig till. Det går i princip alltid att recensera en herrparfym genom att jämföra den med Eau Sauvage!
Därmed har den också en skara av tillgivna fans som är nästintill rabiata i sitt förespråkande. Själv gillar jag Eau Sauvage, men den är inte mitt personliga citrusval. TROTS ALLT finns det flera senare utkomna citrus-goes-trä-dofter som är bättre. OBS OBS innan jag blir lynchad, Eau Sauvage är ändå Eau Sauvage och jag menar inte att jag ogillar den, bara att den inte är mitt förstahandsval för eget bruk. Men som referensdoft är den oersättlig och ett måste.

(Som parentes kan även nämnas den lyckade uppdateringen, Eau Sauvage Extreme, för den som precis som med Pour Monsieur Concentree inte vill lukta gubbe, men ändå ha märket. Tyngdpunkten i hjärtnoten ligger i Extreme snarare på lavendel än som i originalet, på rosmarin.)

5. Kouros (Yves Saint Laurent, 1981)

Där kom den! Vissa typer av fölk tror ju inte sina ögon när man nämner denna söndertjatade och hånade 80-talsplåga på en best of-lista. Vad de inte säger, men ändå bidrar till genom sitt hån, är ikonstatusen som Kouros har fått bland herrparfymer.
Den representerar också en specifik *EUROPEISK* doft som är nästintill helt omöjlig att sälja i till exempel USA, den syrliga doft som äger likhet med kattkiss, surt vitt vin med mera. I kombination med sin mustiga kryddighet som bara skriker medelhavscharmör är Kouros så långt borta från dagens "fresh laundry"-parfymtrend som man kan komma. Kouros är smutsiga jävla sexlakan på flaska och ursäkta mig men det är väl inget fel på det?

Kouros är också lite av en generationsparfym. De som föddes i slutet av 60-talet eller början på 70-talet har alla missbrukat den här doften under sina early school days. Precis som kvinnor i generationen före missbrukare Opium på sin tid och genretionen efter, de födda i slutet av 70-talet (som yours truly), missbrukade Diors Fahrenheit. Roligt att tänka på, men ingen av de nämnda parfymerna ska fnysas åt, om man frågar mig. Alla är mycket välkomponerade parfymer som bara hade oturen att hamna i ovana pubertetsungars händer. Och med en mer vuxen dosering är de oersättliga parfymer för krogrundan.

6. Habit Rouge (Guerlain, 1965)

När vi ändå är inne på kapitlet smutsiga europeiska dofter passar det ju bra att nämna de maskulina orientaldofternas oriental, Habit Rouge, som ju verkligen inte rönt några större framgångar på våra breddgrader (i norra Europa har dofttrenden "FRÄSCHT" hållit i mer än 100 år and counting). För den som vill prova på en kryddig och vaniljig charmördoft tycker jag man ska gå all in och satsa på Habit Rouge, precis som Kouros är den i rätt mängd fullt bärbar i alla sammanhang (vilket väl iofs gäller all typ av doft, inkl "mindre goda"). Personligen kör jag i den här genren hellre 70-talsplågan på damsidan, YSL:s Opium. Och ibland Shalimar, ännu en av Guerlains gigantparfymer, om än jag aldrig riktigt kommit överens med bergamotten i den senare.

7. Green Irish Tweed (Creed, 1985)

Här övergår vi till lite lättare dofter igen, men gör ett stopp hos Creed och deras klassiker den gröna irländska tweeden. Har ingen aning om historien bakom namnet på parfymen, men det kan man säkert googla upp om man är intresserad. Vad den har mer tweed att göra är hursomhelst ett mysterium för mig. Det här är, precis som i princip alla Creeds parfymer, en flyktig och ganska anonym, men mycket distingerad doft, något som Magdalena Ribbing skulle ge båda tummarna upp för. Hon går säkert ner i brygga även av parfymhuset i sig, detta posha familjeföretag sedan 1700 kallt som gjort parfymer åt typ alla kungahus osv. (Dock att parfymhusets nuvarande tronarvinge, Erwin Creed på typ 29 bast, är en riktig liten godbit om ni förstår vad jag menar...).
Var var jag? Ja just det, den här gröna doften är mitt förstahandsval på stiliga finmiddagar som kräver svartvit klädsel och liknande, eller (eftersom jag så sällan får inbjudningar till sådana) iallafall försöker låtsas att jag är på finmiddag när jag sitter där med min pizza och glufsar direkt ur kartongen.

(I övrigt gillar jag i Creeds sortiment unisexdofterna bäst. Inte minst den fantastiskt syrliga Silver Mountain Water eller splashklassikern för varje dag på stranden, Zeste Mandarine Pamplemousse.)

8. Odeur 53 (Comme Des Garcons, 1998)

Ligger till grund för typ hela den syntetiska parfymtrenden och var alltså lite av en revolution när den kom. En blivande klassiker, that's for sure. Är med på listan som representant för syntetikerna som ska dofta *rent* och som absolut har sin charm de med. Dock när den kom 1998 var inte *ren tvätt* på agendan ännu, så istället marknadsfördes den som lukten av elektricitet, kopieringsmaskin, damm på glödlampa osv osv osv. Och visst om man föreställer sig det när man andas in doften så är det ju det man känner. Men jag kan tycka att den lika mycket luktar nytvättat ur torktumlaren och lite svagt av färska gröna grönsaker. OBS går inte att provdofta på pappersremsa! Då luktar den bara nagellacksremover och så efter tio sekunder försvinner den helt. Det bästa med Odeur 53 är iofs att den inte luktar särskilt mycket och kan aldrig överdoseras, så det är bara att ösa på. Me like.

9. Jubilation XXV (Amouage, 2007)

Okej, den här tog jag med mest som en personlig favorit. Men också som representant för rökelsebaserade dofter. Och oud, förstås, denna märkliga doft som uppstår i ett särskilt träslag när det angrips av en viss sorts svamp. Inget konstigt alls, dofter har utvunnits ur märkligare saker än så. Amouage är en arabvärldens motsvarighet till Creed, med sina kungliga dofter komponerade för emirer och sultaner. Just Jubilation XXV är den jag själv använder, en rent magisk doft som går från björnbär och lakrits i toppnoten, via papyrus och rökelse ner till trädofterna och musken i botten. Dock hela tiden med en fyllig fruktighet. Som ett vällagrat och mycket fylligt rödvin.
Det är tråkigt att den här orientaliska doftgenren inte fått ett större genomslag här ännu då de är lite av vad parfym is all about. Men det kanske kommer. Och om man nu vill lägga ett par tusen på en parfymflaska (för det är den prisklass vi talar om här) så tycker jag absolut man ska lägga det på Amouage framför de flyktiga lätta parfymerna som Creed har. Eller gud förbjude, de extremt överprissatta och fula flaskorna från Bond No 9!!

10. Caron Pour Un Homme (Caron, 1934)

Nu ni, alla lavendel lovers! Äntligen kom den! Det var mycket svårt att välja en, men det blev Carons just för att den är så uttalat maskulin, till skillnad från de annars rätt unisexa lavendlarna. Lavendeln blev redan på 1800-talet en storsäljande parfymdoft, av politiska skäl, då England gjorde sitt bästa att ta avstånd från ärkefienden Frankrikes svulstiga vanor, med kryddiga parfymer och gud vet vad. Det fick bli lavendel, en frigid liten blomdoft som på intet sätt kunde tolkas som fransösk.
Men Carons är en just en fransk lavendel, och därför inte lika mycket linneskåpsaktig som de brittiska lavendelparfymerna. Den är unik i sitt slag och borde finnas i varje karls och fruntimmers badrumsskåp, oavsett ålder o dyl. En skam att den inte finns att få tag i på de stora varuhusen i stan! Billig är den också.
(För den som vill ha en mer unisex linneskåpslavendel att spraya sig med innan sänggång rekommenderas Creeds Royal Scottish Lavender, eller, om man inte vill betala en halv förmögenhet, valfri produkt från Yardley.)

11. Terre d'Hermès (Hermès, 2006)

Och så bubblaren! Är med på listan som personlig favorit och kunde lika gärna ha varit Déclaration från Cartier som luktar ca likadant. Pepprig, syrlig och träig på ett väldigt karaktäristiskt sätt, både som subgenre till den kryddiga citrusgenren, men också för parfymörens, Hermès husnäsa Jean Claud Ellenas, verk. Som jag har en särskild förkärlek till, det ska medges.
Attityden i denna garanterat blivande klassiker finns i många andra av Hermès andra dofter och är därför perfekt som designsignaturdoft. Och den perfekta kvällsdoften när det ska ut och dansas! (Så behöver det ju inte vara, funkar även på kontoret. Men pga missbruk av Déclaration under det sena 90-talet är även Terre d'Hermès för evigt knuten till fezt för mig. På både gott och ont.)

Nå, synpunkter på detta?

If only it could be like this forever, always alone, always summer, the fruit always ripe...

2011-05-29T22:52:00.000+02:00

Där kom den! En helt hädisk bild från FILMATISERINGEN av Brideshead Revisited, ni vet den som var *sisådär*?! Detta enbart pga min totala och ändlösa crush på Ben Whishaw förstås. Oh Ben, if always summer with you, and boy, is the fruit ripe. Ni fattar vad jag menar.

Det är ju vår och sirenerna blommar och pollenallergin likaså. Men ändå, man vill ju verkligen ligga under det där jävla trädet och äta jordgubbar och dricka vin med Sebastian Flyte såhär års. I brist på the real thing har jag iallafall försökt framkalla KÄNSLAN av en sommar med Sebastian via doft! Jag tänker mig det engelska böljande landskapet, botaniska trädgården i Oxford, parklabyrinter och lätt mossiga fontäner på Brideshead, eller ekorrar och små namngivna parkbänkar i Green Park för all del. Känner ni doften?

Botanic gardens, Oxford.

Diptyque har en parfym som i sin beskrvining sägs spegla just den engelska trädgården i blommor, minnen från barndomssomrar hos mormödrar i Sussex cottages o dyl. "Jardin Clos" heter den och omg, nog luktar den blommor allt. Jag älskar den verkligen, MEN, det finns ett problem; huvudnoten är hyacint. Och som svensk är hyacinten så intimt förknippad med jul att det ibland känns mer som en julig mellandagsdoft än en vårig trädgård.

Vad man kan göra är att gå bananas och kombinera Jardin Clos med någon annan soliflor doft! Lite hyacint här och lite ros där. Varför inte prova Inekes "After my own heart", kanske den absolut mest lyckade syréndoften ever!!! Ett sprut med den här är precis som att sätta näsan mot valfri syren och snorta allt vad man orkar. Möjligen att man till och med kan känna the ripe fruit också i bakgrunden (Inekes notackord avslöjar hallon i toppnoten). Den här vill jag gå och typ spruta framför näsan hela tiden på våren pga härlig känsla!
(En annan Ineke-doft som btw är perfekt för ens egenkomponerade doftträdgård är "Chemical Bonding", en parfym som är all about pionen. F.ö min favorit av alla Inekes parfymer.)

On top of all this: Penhaligons "Lily of the valley" såklart! En ren och frisk liljekonvaljdoft från det mest brittiska av brittiska parfymhus. Och som bonus får man en nostalgitripp a la Prousts madeleinekaka till skolexamen och Den blomstertid nu kommer. Ös på bara!

Sen framåt kvällen kan man med fördel övergå till en mer fuktig och sträv, men fortfarande väldigt grön och prunkande, trädgårdsdoft. Den som kommer från fontänen och mörkare gömställen i trädgården runt Brideshead, lämpliga för lite midsommarnattlig rajtantajtan (med Ben Whishaw t ex). Tänker här på Annick Goutals helt GALET fantastiska Ninfeo Mio! Alltså ni måste prova den, finns på t ex NK. Luktar helt unikt, som en skuggbelagd skogsglänta med fuktiga kalla växter och kvistar som bryts när man går på dem. DÖR av fab!!!

Sen om ni känner den på stan betyder det antagligen att jag är i närheten pga marinerar mig denna doft just nu.

Och så sist men inte minst: Frapins "1270", med sin toppnot av rom och ananas, som får symbolisera picknickkorgen med tillhörande dryck. Japp! Precis så SKA min semester bli *crazy eyes*

Just the place to bury a crock of gold. I should like to bury something precious, in every place I've been happy. And then when I was old, and ugly and miserable, I could come back, and dig it up, and remember.

Which one of you bitches is my mother?

2011-05-29T20:57:00.000+02:00

Som om ni skulle ha så jäla bra koll!!!

Happy day, mommie dearest.

Konsten att göra den perfekta entrén

2011-05-25T20:22:00.001+02:00

Too tired för att skriva grejer. Vi låter Di pigga upp oss istället och drömmer om att själva få göra samma storslagna entré, typ varje dag på jobbet.

Svanspälsen. Frontslitsen. Larry Hagman.

It's alive!

2011-05-25T19:58:00.001+02:00

Kan. Inte. Sluta. Titta.

Min bästa investering EVER.

Ah-men to that!

2011-05-22T23:46:00.000+02:00

Var ska man börja???

Blog No 5

2011-05-22T23:24:00.002+02:00

Ingen parfym har väl varit i närheten av samma ikoniska status som Chanels No 5. Och lyckats bevara den också, under de snart 90 år som gått sedan lanseringen! Skulle egentligen vilja skriva typ avhandling på den återkommande rekonstruktionen av "våpig fransk kvinna som kåtar upp random kille med sin parfym" i Chanels reklambilder och -filmer för No 5, årtionde efter årtionde efter årtionde. How brilliant, yes? Hela idealet av fransk femme fatale känns lite som att det vilar på Chanels ENORMA reklambudget.

Dock att chanelvåpet verkar ha gått från självständig sexbomb till lite mer osjälvständig och kärlekskrank blygiz, eller om det bara är jag som läser in det i skillnaden på de modeller som valts att få representera doften genom åren. Monroe, Deneuve och så nu senast den outhärdliga Tautou wtf??

Och visst känns det lite som en bedrift att trots extrem tillgång till pengar, skådespelare och REGISSÖRER för att göra reklamfilm, ändå inte kunna prestera något mer nytänkande än de här, Baz Luhrmanns och Jean-Pierre Jeunets respektive bidrag till Chanels filmarkiv:

Snyggt, men ack så unket.

Själva doften av Chanel No 5 är så sönderanalyserad att det egentligen inte finns någon anledning att gå in den, mer än att du som köper den i tron att det är Den Ultimata Parfymen bör känna dig lurad av reklamkampanjerna och för din egen skull se dig om på parfymhyllorna en vända till. Särskilt om du tillhör den primära målgruppen "småposh kvinna i övre medelklass". Det finns SÅ mycket annat out there.

Andra grupper, t ex medelålders arbetargubbe, tjugoårig lajvkille, emotjej i årskurs 8 el dyl bör ta ett par provsprut. Denna *kvinnliga* doft passar helt galet bra på män! Använder den själv ca ofta och får alltid frågan om vad jag har som luktar så gott.

Och när kommer första reklamfilmen med två truckflator som ba *tar sensuellt på flaskan*?

Coco herself. Ingen snipläppig Tautou direkt.

Fast det finns förstås undantag till de märkligt dåliga reklamfilmerna. Älska t ex den här som gjordes i samband med filmen Parfymen.

À la carte!

2011-05-22T01:21:00.001+02:00

Meny från amerikansk bordell, början av förra sekelskiftet. Så mycket att välja, så lite tid att göra det på.

Scent a-hoy! (parfymrecension av Frapins 1697)

2011-05-21T23:22:00.015+02:00

Det var år 1270 som familjen Frapin började tillverka alkoholhaltiga drycker i södra Frankrike, vin till en början, senare destillerade drycker med fokus på cognac. Sedan dess har de hållit på och gör som bekant sin grej fortfarande idag, Frapins cognac tillhör världens bästa.

Totally crazy och so very french! År 1697 adlades de av all sanslös överdåds urfader, Louis XIV, och lär väl i och med det ha fått ett rejält uppsving i sin business som spritleverantör till det alkoholstinna hovet på Versailles.

Château de Versailles vid tidpunkten - kräva ädla drycker av Frapins

På senare tid har Frapin av lite oklar anledning även börjat med parfymer. Men de gör det SO damn well. Utöver en rad andra dofter finns den friska och mest kända av deras parfymer, 1270, döpt efter året de började med spriten. Och tidigare i år lanserade de en ny doft, 1697, uppkallad efter året för adlandet och begränsad till en upplaga av... 1 697 flaskor.

Parfymen 1697 ska enligt beskrivningen vara någon form av hyllning till Frapins cognac, men också en doftversion av det sena 1600-talet, en doft för Louis quatorze himself. För uppdraget har man anlitat Bertrand Duchafour, typ världens mest kända "näsa" och gett honom typ carte blanche på typ alla råvaror.

Oh. My.God. För en versailleskåt barockälskare och parfymnörd som moi är en sån här nyhet lika med en överstimulering så stor att jag inte kunde sova på två nätter innan jag äntligen fick min panikinköpta (innan den TAR SLUT for fucks sake!!!) flaska.

And boy does this smell booze. Ett litet sprut och du luktar som om du badat i en cognacstunna i Frapins lite rökiga källare. En tunna full med lagrad sprit och kryddor som nejlika, vanilj och kanel. Och sedan sprungit naken ut på gården och rullat dig i en stor fet jättehög med jasmin, ylang-ylang, hagtorn och gud vet vad. Den här parfymen är så komplex och sprängfylld med svulstiga doftnoter att man dör lite och hamnar i en himmel där det är galen barockorgie i all evighet amen.

Två snygga killar med fullt av 1697 bakom öronen

Men inte vilken barock som helst. Inte försiktiga adelsdamer på Versailles. Inte moralisk balett av Rameau. Det känns som ett lustigt sammanträffande att jag fick den här parfymen alldeles lagom till premiären av Pirates of the Caribbean 4, för det här luktar verkligen Johnny Depp som Jack Sparrow rakt igenom! Det vill säga en vulgär men råsnygg pirat, kraftigt berusad på beslagtagen brandy, redo att våldföra sig på diverse kvinns.

Är mycket tveksam om jag skulle våga ta den här på mig och sedan gå till jobbet pga att den luktar VÄLDIGT mycket cognac och är VÄLDIGT in-your-face. Tänk tio stora ekfat cognac och ett ton diverse blommor neddestillerat till ca 5 ml doftessens som bara exploderar ut på huden; det krävs en viss burdus framfusighet för att bära upp det om man säger så.

Gérard Depardieu som kompositören Marin Marais (obs den gölliga rosetten i peruken).

Båda typiska användare av doften 1697.

NÄR kan man ha DET på sig bland folk egentligen??? Kanske för en krogrunda med bestämt mål att hitta galanta damer att ta med sig hem. Eller galanta herrar för den delen, kanske allra helst både och. För alltså 1697 är inte på något sätt maskulin eller feminin. Det är bara att köra på och förföra allt man kommer åt. Och herrejävlar vad man antagligen får ligga med den här parfymen! Om inte annat så lär potentiella ligg svimma av all koncentrerad réserevecognac som finns i ett parfymsprut, om de kommer för nära eller, gud förbjude, råkar slicka lite på halsen.

Karl XI dog 1697 - marinerad i dito doft

1697 var för övrigt samma år som slottet Tre Kronor i Gamla stan brann ner och Nicodemus Tessin, slottets granne, började bygga något som bättre passade såväl hans egen utsikt som det moderna hovets behov. Det var också året som Karl XI dog och Karl XII tog över. Möjligen ett lite tufft jobb för en 15-åring, men vad vet jag - kanske vore det också något att göra en doft av?

Och för den som vill läsa mer om parfymen eller rentav köpa en flarra, se här.

/Piratkapten Pojkfröken (avec flacon no 878)

Sexigast!!! (iaf nästan)

2011-05-17T23:15:00.000+02:00

Hur det såg ut när jag fick reda på att jag blivit utnämnd till Svergies näst sexigaste lilltwitta:

Alla ni som nominerade mig: vet inte vad det är för fel på era små huvuden, men jag är inte den som är den. TACK!!!
Nöjdast med: att jag utklassade Anders fuckin Timell, Rebecka & Fiona samt Dessie.

Och nästa år ser ni till och nominerar LITE till va? Inga fler andraplatser.

Mingelbilder!

2011-05-15T18:36:00.000+02:00

från schlagerfesten at Casa Pojkfröken igår!

Pardans till Azerbajdzjans vinnarlåt.

Pojkfrökens mamma tittade förbi. Eller om det var pappa, vet inte riktigt.

Två ungmoderater fann varandra.

Ni vet känslan: "Jag låtsas jag letar efter någon så märker ingen att jag är här ensam."

Värdparet gör entré: Pojkfröken med sin Poseidon.

Någon hade en schysst röv som skulle checkas in.

Alla raser och folkslag närvarade, alla var vänner för en kväll. En paneuropeisk folkfest!

My body wants you girl, my body wants you girl, I'll get you wheeen I'm popular.

Meanwhile at Chez Pojkfröken...

2011-05-14T17:30:00.000+02:00

...det övas inför kvällen Eurovision. Som vanligt direkttwittrar yours truly från tävlingen. Håll mig sällskap där!

Äntligen!

2011-05-14T16:47:00.002+02:00

Idag görs det reklam här på bloggy! Dock att det är en rent subjektiv rekommendation och att jag inte får någon form av cash, sexuell tjänst eller valfri produkt för att skriva detta (MEN JAG ÄR INTE DEN SOM TACKAR NEJ OM MAN SÄGER SÅ *HINT HINT*).

NK, detta mitt älskade second home tillika djälvulsnäste som snor alla mina pengar, har börjat erbjuda personliga doftkonsultationer omg! Tänk personal shopper fast enbart för parfym. Konsultationen kostar ynka 300, dvs ca 9 påsar chips, och priset dras av om man köper något efteråt!!! För någon som moi, som ändå spenderar x antal tusen per månad på doftprodukter och kosmetik, är detta värsta bargain.

Den som följt mig på twitter vet att jag ondgjort mig ca en miljon gånger över NK:s butiksbiträden och deras pinsamma inkompetens, och jag var själv skeptisk till denna nya tjänst om tanken var att man skulle få spendera *kvalitetstid* med random blåst bög från Manlig Depå, som mest säljer parfym utifrån snygg flaska och vad som "luktar fräscht". Men så är inte fallet, istället är det Linda Landenberg, awsome doftkonnessör och skitsnygg Sinead-lookie, som konsulteras. Denna brud kan ALLT om parfym och är hur trevlig som helst, till skillnad från merparten butiksbiträden i landet. Yours truly har haft privilegiet att få hjälp av Linda flera gånger och my god denna kvinna vet vad hon talar om, believe me. Frågade henne häromdagen om konceptet kan komma att utökas till informationskvällar, fördjupningsstudier i olika doftnoter, parfymhus o dyl till hösten och det verkade inte omöjligt. Alltså ÄLSKA NK om det blir så.

Lukt-Lindy på NK och en flarra skitdyr parfym. Bilden hämtad härifrån.

Självklart kommer jag att gå på konsultation hos Linda och kan komma med ytterligare recension samt vilka dofter det utmynnade i efter det. Vilken ÄR den ultimata pojkfrökendoften? Help me Linda Landenberg, you're my only hope!!!

Doftkonsultationer kan läsas mer om samt bokas här.

Oh Tony!

2011-05-10T22:27:00.000+02:00

Anthony Perkins at home, 1960.

Så jäla kåt på'n!!!!

Fyra nyanser av brunt

2011-05-10T22:12:00.000+02:00

Vi måste kunna prata om det här med hudfärg nu, ja? Alltså jag ORKAR inte hänga i solariet på Katarina Bangata varje söndag den här sommaren igen, bara för att kunna fejka fräsch och problemfri utomhushelg på måndag morgon!

Nu kanske det verkar som att jag hatar att hänga i solen, vilket är fel, jag ÄLSKAR solen, men hatar att bli svettig och framförallt att vara *lättklädd* i offentliga miljöer. Helst vill jag gå i trench och skitstor scarf året om, gärna också hatt, handskar och shades. Och då har jag inte ens gått in på mitt hat till shortsen!

Har ni ngt hett tips på sol-utan-brun ellör??? Sitter at the moment med clarins, cliniques och jean-paul gaultiers olika bronzeprodukter på mig SAMTIDIGT är det normalt eller?? P.s. vill även ha ljusrosa el persikofärgat läppstift för att matcha.

Mvh Vit sparris 32.

(Vill se ut såhär)

Babe! I'm here again!

2011-05-08T01:31:00.000+02:00

Missed me, little monsters? I sure have missed you. Helt uppslukad av livets alla små jävligheter som jag varit. Orkar inte gå in på det nu, eftersom JAG INTE ÄR EN BITTER SUBBA om nu någon tvivlade på det.

Anyhows är jag on my way back till mitt hem dvs internetz och bloggy. Har t ex en hel massa parfymbloggande som bara väntar på att bli publicerat pga helt uppslukad av DOFTER just nu!! Väldoft är ett mycket gammalt intresse of mine och det vore elakt av mig att inte dela med mig av det till resten av hela jävla världen, inte sant?

Tills vidare kan ni njuta av det här våriga lilla mästerstycket.
See yall bitches!!

Ta-daaah!

2011-01-21T23:55:00.000+01:00

Ba som information till alla mina kära små monsters out there: det finns en ny sajt på Nyheter24, ett virtuellt killparty, som ni alla är inbjudna till! Jag och fellow bloggör and child prodigy Fransy Strandberg är värdinnor. Och temat för festen är killar, dvs allt som alla går och tänker på all the time. Man behöver inte vara killö eller tända på killar för att ha något att säga om killar, om man säger.

That's all for now. Now go here: http://nyheter24.se/blogg/killfest. Och bookmarka på lämpligt ställe.

Webshop of the month

2011-01-15T21:34:00.003+01:00

Dör av fab!, Mellandagsrea 2.0!, osv osv. På Mothology - The Science of Style.